Vad jag inte heter

Det är hårt att vara en läsande människa i själen och inte ha kunnat läsa en bok på flera år. Det senaste jag gav mig på var pinsamt nog Dan Browns senaste, men det var så nära enkel kiosklitteratur jag kunde gå. Och när jag bara orkat läsa typ hundra sidor på sex månader gav jag upp, för gissningsvis tre år sedan. Ja, den förlusten sörjer jag faktiskt. Och egwntligen vill jag också skriva böcker, men jag säger inget så har jag inget sagt. Om det inte ska bli en bloggsamling så måste det vänta tills jag är frisk.

Men jag har ett hemligt nöje och det är att hitta på pseudonymer. Först började jag försiktigt med Lizzy, och inte bara för P&P utan för att mitt mellannamn faktiskt är Elisabet. Min brors fru heter också Elizabeth, men det är bara Mikael som kallar henne för det. Jag fattar ibland inte vem han menar först, eftersom hon alltid kallas Beth eller Bettan, efter geväret, nej armborstet, i Robin Hood. "Hon é seker, gamla Bettan."

Jag har däremot alltid gillat Beatrice, både själva namnet, men också karaktären i Shakeapeares vad sjutton heter den. Nej, det vill inte fram, den som gjorts film med massa kändisar i alla fall, och Emma Thompson spelade Beatrice mot själva han rödhårige, som spelar alla Shakespeare och också är engelska Beck, eller är det nån annan? Jag har visst inte så mycket pejl idag och det ska vi inte driva med.

Beatrice gillar jag i alla fall, och nu har jag hittat ytterligare ett efternamn, nämligen Becher. Beatrice Borromeo är annars så vackert så man smäller av, men det finns ju redan nån som heter det, hon är ingift i det monegaskiska kungahuset och hennes familj äger några italienska öar, typ. Men pseudonym är ju inte att sno nåns namn rakt av. Beatrice Becher är annars känd filatelist, nej, verkligen inte, vinkännare försökte jag säga, sån som jobbar med... Sommelier heter det! Det är också ett vackert namn (för tankarna till Sommerlath), men säkerligen för tätt förbundet med just vin för att det ska bli ett bra efternamn. Ni hör att jag är ute efter internationella namn. Det känns så exotiskt att kunna göra om mig till italienska när jag vill. Och även om jag inte är särskilt tysk i hjärtat, så blir det bättre ju längre ner man kommer, särskilt om man kommer till Schweiz! Och fransyska vill jag också gärna vara. Inte köttet förstås. Men det var väl überunderförstått :)

Minmamma har alltid skrivit lappar till pappa och lagt på dörrmattan när han kommer hem sent. Hon har ofta skrivit under med pseudonym. Min favorit var alltid Drottningen av Saba. Kanske inte världens mest täta pseudonym dock. It's a dead giveaway om man kallar sig kunglig. Det går för fort att kolla det. Och Saba vet jag inte hur jag ska få in i ett namn. Beatrice Sabée. Nja, bara. För många s i mitten.

Ja, nu har jag avslöjat min bästa pseudonym. Det förtar ju hela idén. Men jag har inte köpt vare sig Becher eller Borromeo. Rättares.agt så har jag absolut INTE köpt just dem. Så jakten fortsätter. En kväll fick jag en lista på säkert tjugo namn, jag fick impuls efter impuls. Den listan är dock borttappad, men det var väl snarare så att övningen var rolig.

Annars känner jag några som förblir onämnda, och som hade som sina hittepånamn Erik och Patricia von Barthels. Jaja.

Tyvärr har vi inget adligt i släkten, von Mårdby klingar bara aningens sämre än von Klarin. af Klarin kanske! Fast som psudonym är den också helt värdelös. Man vill ju kunna förbli i okändhet om man skriver under pseudonym, om man inte heter Ahndoril.

Elisabet af Klarin önskar Er härmed god natt!