Arkeologi

Det här är en malsten, alltså en sten som man mal säd på, och den är verkligen så stor som den ser ut! Man ser att den här inte är så ny för den har blivit rundad i hörnen.

Men jag glömde att ge ett sammanhang.

Det finns en gravplats inte långt härifrån, Jordbro gravfält heter den, och när templet skulle byggas hittade man arkeologiska lämningar. Så jag visste att det här var en gammal boplats. Nedanför vårt område har det byggts två områden till, och nu håller man på med det tredje. Mikael var där och råkade få reda på att de skulle ha visning för allmänheten senare samma dag, så han gick dit. Förutom den här stenen så har de hittat mynt och bopålar. Jag har redan glömt vad han berättade, fast jag var alldeles till mig när han visade foton och berättade. Arkeologen hade undrat om han kom från en tidning efterson han tog kort och ställde frågor, men nej, han tänkte på sin fru. Som sagt, jag skulle ha skrivit det här inlägget samma kväll men det glömde jag. Det som slog mig allra mest var hur arkeologen sa att man kan se en slänt ända från oss och till där man bygger nu. Förr var den slänten havslinjen. Man ser på naturen att det är en gräns, så det är inte bara vår slänt som skvallrar, utan längre bort där de bygger nu är ju naturen mer orörd än här, och det syns en tydlig trädgräns. Arkeologen berättade massor om havet och öarna och att havet gick längre in då än nu (Årsta) och hur man ser det i naturen och på valet av byggplatser av gamla bostäder. Just precis ovanpå vårt område vet jag inte hur det var förr, men det som heter Ribby Ängar var förut hav och det är därför det fortfarande är så sank mark och man ofta såg dimmorna stiga över ängen när jag hade fri sikt. Detta är alltså efter inlandsisen, ifall nån undrar, och såna där ord som bronsålder och järnålder fastnade inte riktigt, men det är så länge sen vi talar om.

Pengen var rolig. Den var nämligen klippt itu. Det var för att i sin originalmiljö (runt Medelhavet) var det ett mynt med ett assigned värde, medan här uppe så var pengen värd själva metallens värde, och ville man ha en halv så klippte man itu den.

Han berättade också om hur man gräver. Först går man med metalldetektor. Sen har jag glömt, men jag tror det var så att hittade man ingenting då så släppte man marken. Men om man hittade nåt med metalldetektor så börjar man gräva av ett 10 cm tjockt (tunt!) lager av marken och letar där. Till exempel är det viktigt med färgerna, för där marken har olika färger, där vet man att det har varit nåt. Och då kan man gräva lite ordentligt där, och eftersom de både kan tyda markens tecken och vet ungefär vad de letar efter, så hittar de ofta nåt där det har varit skiftningar i färg i marken. De hade satt ner blåa och röda små träbitar i marken och de bildade stommar till hus i räta rader. Att det stått en träpåle där vet man eftersom runt jord, i en annan färg, ligger det, noga organiserat, först stora stenar och sen mindre, för att hålla fast pålen. Och marken innehåller ju inte av sig själv några organiserade stenar.

Ja, det är järnåldern och bronsåldern, före vikingarna, före Jesus, före asarna! Jag hade aldrig tänkt tanken att det fanns nåt före Oden och Tor. Man skrev inte på den här tiden, så vi vet inte vad gudarna hette, men man hittar lämningar efter saker man offrade till gudarna. Mikael har kort på nån sån sak, en slev, men som inte såg så fin ut. Då var den till gudarna, för det var sakens symbolvärde som räknades.

Arkeologi handlar mycket om att man behöver veta mycket redan, och om man vet mycket så kan man sätta det man finner i ett sammanhang, som en halvfull slev. Så kanske det förresten är med all kunskap!

Det var en sån spännande kväll när Mikael berättade allt det här. Och att vår slänt har varit strand, den han klipper med möda, fast den inte på nåt vis är vår. Vår f d strand :)