Jag tog av mig smyckena och finblusen och tog på mig fleecetröja när vi kom hem. Ett bra tag senare såg jag mig i spegeln och tänkte: Vilka fina bröst jag har! 44 år gammal och de hänger inte nere på magen. Men så kände jag efter om det var nåt fuffens, och då hade jag behå på mig. Min bästa dessutom. Men man får väl vara glad ändå.
Förresten skulle jag tänka snälla och ljuvliga tankar. Särskilt om mig själv. Och då kan jag erkänna att jag fick ett anfall av avundsjuka förut idag. Folk har långt fint hår, som låter sig stylas, de har små fina figurer och bruna ben, har söta barn, är på utflykter, har yrken och pengar och åker på semester och är så himla lyckade att jag blir ledsen. Jag vet en person som slutade med Facebook för att allas framgångar blev för jobbiga att läsa om eller se bilder på. Jag är så väldigt o-lyckad. Inga barn, inget jobb, inga pengar, inga resor, tjock och sjuk. Och så börjar jag bli så trög att det snart bara är i långsam skrift som jag hinner vara rolig.
Och så mår jag inte bra för att jag är avundsjuk.
Men så kommer jag ihåg att jag skulle tänka snälla och ljuvliga tankar. Även om mig själv. Och jovisst har jag känslor inför det som fattas i mitt liv. Men det kanske kallas sorg, inte avundsjuka. Och eftersom jag tvättat håret, sminkat mig och suttit upp vid ett matbord länge, så är det också ett litet anfall av "utmattningsdepression".
Så nu passar ljuvliga tankar bra. Alla hjärtans dag handlar inte bara om min kärlek till andra, utan minst lika mycket om min kärlek till och fördragsamhet med mig själv. Den är ju en förutsättning för den andra.
Så, nej, idag är jag god och ljuvlig, inifrån och ut.
Precis som du. <3
12 kommentarer:
Om folk har allt det dær samtidigt så känner jag fel folk. Eller rætt folk, så slipper jag vara avundsjuk/ha sorg... Kram på alla hjärtans dag i efterskott och att du hade finblus betyder att det var en bættre dag æn pizza i soffan. Det ær JAG avundsjuk på. KRAM!
Bra där: du högg styggingarna i svansen!
Dessutom är jag skeptisk mot sånadär facebooklyckade individer (som jag faktiskt bara känner typ en och den personen umgås jag inte med för hen super så mkt och det känner jag mig obekväm med). Vad försöker de andra kompensera för då, kan man undra?
Nä, bättre med såna där personer som jag kan beundra på riktigt och bli lite småavis på för deras intellekt, klokskaper och humor. Såna som du till exempel!
Al, jag fick kinamat i handen, så inte jättemärkvärdigt. Men som du säger, bättre än pizza i soffan. Fast idag har jag migrän och ont i halsen. Men jag hade finblus, örhängen och smink, det får jag fokusera på.
Kinamat i Handen kanske makes more senaste. Vi fick faktiskt både tallrikar och bestick, det var ett fint ställe...
Makes more sense!! Gah!
Sara, dina ord smakar som honung!!!
Sara, dina ord smakar som honung!!!
Kinamat i Handen kanske makes more senaste. Vi fick faktiskt både tallrikar och bestick, det var ett fint ställe...
Al, jag fick kinamat i handen, så inte jättemärkvärdigt. Men som du säger, bättre än pizza i soffan. Fast idag har jag migrän och ont i halsen. Men jag hade finblus, örhängen och smink, det får jag fokusera på.
Hahaha, hur har du burit dig åt för att blanda om dina dubbla kommentarer?
Nej, nu! Fy bubblan. Jag har ju bara tryckt en gång!!!
Jag trodde først du menade handen... och trodde du menade vårrullar av något slag, før det var den enda kinamat jag tänkte att man kunde æta med händerna... sen Handen med bestick... en versal gjorde stor skillnad här! Men kommentarerna från dig har fått fnatt! Jætteroligt! Men jættekonstigt också!
Skicka en kommentar