Känd i centrum

Jag var på utflykt med kometen idag. Orkade absolut inte det, men behövde det för själen. Det rensar skallen lite, både bokstavligt och bildligt, plus att jag fick postat ett brev och hämtat mediciner. Jag hade också hunden med mig, hon var hos oss hela kvällen idag, och det är ju lite roligt. Mamman till hennes ägare hade en komet som Vanna älskade att åka på. Det märks att hon är van. I bättre väder hoppar hon upp på den i farten. Vanna sprang så fort och så levnadsglatt, det var underbart att se. Hon springer ifrån kometen fast hon är så pytteliten, men orkar inte springa så fort särskilt länge. Hon sprang också upp på det oplogade gräset och försvann nästan i snön, bara öronen stack upp och fladdrade i farten. När jag var inne på apoteket osv satte jag henne på sitsen och svepte in henne i min filt. Hon såg ut som ET.

Vårt första stopp var pressbyrån för ett frimärke. Det gick ju på några sekunder men när jag kom ut hade jag glömt var jag gjorde av nycklarna. Inte i fickan, inte i väskan, var är de?? De satt kvar i kometen!!! Vilken tur att det gick så fort och att ingen körde iväg med kometen!!

Det stod ett ungdomsgäng utanför pressbyrån. När jag åkte därifrån ropade nån efter mig att vi skulle köra ikapp. Då gasade jag. Kommer ihåg att jag har blivit ropad efter i centrum av ungdomar förr. Så är det väl när man blir gammal och handikappad, det är inte killarna som ropar efter en längre, utan ungdomsgängen...

Jag blev i alla fall väldigt glad när jag först kom ut till kometen. Dels träffade jag en tjej som började prata om kometgaraget, och jag lyckades svara som en helt normal människa! Men sen när jag öppnade garaget och såg kometen blev jag på så gott humör av de fina rosa streamersarna på styret. Jag fick dem av min tvilling S när jag "firade" 20 år med ME i höstas. Jag har inte åkt komet på länge, fast jag ska väl inte skylla på det, jag glömmer ju saker på 1-2 sekunder. Jag hade i alla fall glömt av dem. Men när jag såg dem nu blev jag så glad. Vill gärna bli känd av ungdomsgäng i centrum som tanten med komet och streamers :)

Fast jag tar det lite lugnt, nästan alltid, eller i alla fall när jag kommer ihåg det. Jag har inte kört på någon eller något än så länge. Och det är bra, för jag tror inte jag har nån drulleförsäkrkng.

Undrar vad jag skulle gjort om den blev stulen.

Det är inte lätt att ha bara en hjärncell.

Men jag är glad nu i alla fall, dels för så mycket stöd på bloggen och annorstädes, och dels för utflykten. Jag kommer dock inte att vara särskilt nöjd de närmaste dagarna, utan tycka att utflykten absolut inte var värd priset.

Men idag var det värt det. Så jag njuter av det, än så länge.