Är det jag som inbillar mig, eller gråter jag varannan dag och är glad varannan? Idag har jag i alla fall inte gråtit, men det var nära, men bara för en fin kommentar eller två.
Sen har jag gjort nåt viktigt också, det kanske hjälpte (plus legat i soffan och sjungit till Så ska det låta!). En kvinna från P3 hade en liten telefonintervju med mig idag som research för ett program om insomni. Hon hade hittat mig tack vare min blogg, som hon dessutom sa att hon gillade! Ja, ni hör ju, en sån dag kan man inte gråta. Min insomni är så tätt förbunden med min me, så det gick inte att hålla det borta från intervjun. Men hon skulle föreslå att de kunde göra nåt om me också kanske, och då blir jag ju överlycklig!
Och sen har jag faktiskt inte haft migrän idag! Och sov elva timmar.
Men Mikael hade sett ett par personer i kyrkan idag som inte var lyckliga. En som håller på att skiljas till exempel. Det är synd om människorna!
Så jag skickar många kramar via etern!
4 kommentarer:
Tack för att du talade för oss andra med insomni och ME! Kram
Från att må extra dåligt varannan dag är steget inte långt till var tredje dag. Osv.
Ha! En tröst av matematisk karaktär! Hade jag väl aldrig trott, men den är ju jättebra!!
Den där Scarletts avskedskommentar är bra att hålla i minnet:
I morgon är också en dag.
För att inte citera Kristus: Morgondagen ska själv bära sin plåga.
Nuet räcker. For now...
modren
på väg med present till dig
Skicka en kommentar