Provocerad

Jag har alltid hört hemma att för att få drömmannen, måste jag själv vara drömkvinnan. Att om jag vill ha en omtänksam man måste jag vara en omtänksam kvinna. Kaka söker maka. En snäll man vill inte ha en grälsjuk kvinna t ex.

Ibland provocerar det mig när folk säger "Deeeet vill jag verkligen ha hos min [inference: nästa] man." Och antingen har då orimliga krav, eller så är du inte sån själv. Och när man säger så på en offentlig plats, där ett uttalande inte bara är några lösryckta ord i etern, utan sätts in i ett sammanhang som kan vara sårande, då blir jag lite ledsen. Om jag säger att jag skulle så gärna vilja vara gift med en omtänksam man, då fattar vem som helst att jag inte tycker min man är omtänksam (och det är han, det var bara ett exempel, Helge.) och att säga att ens nuvarande man eller före detta pojkvän inte var omtänksam, eller att han gjorde si eller så, så gör man inte. Man berättar inte om andra människors dåliga sidor på nätet. Trash talking är så värdelöst. Det visar mer hur dålig människa du är än hur "omtänksam" han var.

För hur får man en omtänksam man? Man är snällast mot honom i hela världen. Han ska landa hos dig som i ett rosa moln av kärlek. Känna sig sedd, förstådd, uppskattad, beundrad, älskad. Den mannen kommer att vrida kroppen ur led i sina försök att vara omtänksam mot sig. Om du samtidigt har lämnat hintar om vad du älskar: när han köper godis, när han överraskar dig, när ni gör nåt tillsammans, osv, så  kommer han att vilja göra VAD SOM HELST för dig om du tar bra hand om honom. Det är inte manipulation. Det är funktionell kärlek. Kärlek som inte är "mycket snack och lite verkstad."

Fast även om jag inte är feminist vill jag dock inte säga att motsatsen gäller, att om mannen inte är omtänksam så har kvinnan inte förtjänat det. Notera. Bara för att a blir b, blir inte b a. Jag kan ju nämligen lätt tänka mig att en som kritiserar exet på nätet inte har tackat och varit kärleksfull utan tycker att hon förtjänar det. Och inte har fattat att det man tackar mycket för, får man flera gånger, som blommor. Men om man klagar på att Du köper aldrig blommor till mig, så känner mannen sig nertryckt och misslyckad, och kopplar ihop det med blommor och dig. Dels avslöjar man ju också att man inte är rädd om gamla ex och deras rykte, utan mer mån om sitt eget, som gärna ska vara obefläckat. Jag känner igen det, så gammal i gemet är jag. "Kan nån hjälpa mig tapetsera, exet stack innan han gjort klart som han lovat." Vem vinner på att läsa det på favebook? Vem tjänar på att bara få veta den ena partens förfördelade känslor och förvrängda verklighet? Vem vinner på att vi som inte har med saken att göra ska veta att du tycker han uppför sig dåligt? Nej, sånt provocerar mig. Vill säga nåt dräpande tillbaka.

Men det gör jag inte. Jag gör precis som de gör, trashar dem på nätet. Fast på ueberserioest är jag kung och säger vad jag vill, men på fejjan ska man ta mig sjutton vara snäll. Man får gärna säga ifrån, men man ska vara snäll. Det är därför jag ofta inte säger nåt alls...

Och nu har jag i alla fall använt exempel och inte sagt namn.

But if the shoe fits...