Mitt namn

Jag heter Anja Elisabet Olergård. Har vant mig vid Olergård, tycker Klarin låter främmande. På Facebook har jag med mitt förra efternamn, Klarin, om nån från förr vill ha tag i mig och för att folk ska kunna räkna ut vem min familj och släkt är. Jag har flera gånger tänkt att jag skulle försöka få tag på den jag delade lägenhet med i Basel. Vi var också på Antigua i Västindien i två veckor tillsammans. Hon heter Andrea i förnamn, Meier som ogift (det vanligaste efternamnet i Schweiz) och Mueller som gift (det näst vanligaste). I såna fall är det bra med nåt lite ovanligare.

Det var aldrig tal om att behålla Klarin när vi gifte oss. Jag var stolt att få vara ordentlig familj med Mikael. Hade han hetat Andersson hade jag nog tyckt att han skulle byta till mitt, men då hade barnens namn hängt i luften, och detta är ju ändå bara teori.

Det finns tre anjor i min bekantskapskrets, Anja Höglund, Annya Hägglund, och det kanske bara var två förresten. Det finns en annan Anja Klarin, hon är professor i nåt naturvetenskapligt på Helsingfors universitet. Tre!

När jag var nyfödd tyckte mamma och pappa inte att några av namnen på deras lista passade mig. Till slut sa nån nåt om författaren Anja Notinis nya bok, och bägge gillade det, så så blev jag en Anja. Nu är jag rätt nöjd med det namnet. Annars hade jag velat heta nåt ovanligt, som Beatrice eller så. Farmor ville absolut att jag skulle heta Gunilla. Men det köpte inte mamma och pappa. De bestämde själva. Rätt så.

Mitt mellannamn Elisabet är efter mormor Margit, som också hette Elisabet i mellannamn, och mammas äldre syster om jag inte tar fel, samt en av hennes döttrar. Nu har vi ju fått en riktig Elizabeth i familjen, fast ingen kallar henne för Elizabeth. Vi är för slöa för läspljudet i slutet och Beth blir lätt Bette, eller "Gamla Bettan!".

Mamma och pappa valde med mening korta namn till alla barnen så att vi inte skulle få fula smeknamn. Det går ju inte att göra så mycket av Anja. Bengan är inte lika vackert som Anja. Ja, det var kanske ett långt tankehopp, men här på ueberserioest är det just såna tvära intellektuella kast vi ägnar oss åt.

När jag var liten hade jag desto fler smeknamn, varav morfars Humlan var först i en väldigt elektrisk rad som inkluderade Haisse Selaisse (morfars bariant på Haile Selassie). Mormors Gullefina höll i sig låååångt upp i åren. Det är i princip det enda smeknamn jag lystrar till. Jag blev också illvilligt kallad kycklingen efter mina gula gabardinbyxor och långben efter vad ni själva kan räkna ut. Idag är långa ben en klar fördel, samt gula byxor ett minne blott. Synd då att de elaka killarna fortfarande har makt över mina känslor. Skulle gärna glömma bort sånt trams, det har ju garanterat de gjort!

Annars tycker jag Siri är lite fint, som i Siri Hustvedt. Men inte som i tjejen i telefonen.

Leah har annars varit mitt favoritnamn sen tonåren och det kan vi tacka Toto för.