Dagens högt och lågt

Har haft migrän varje dag hela veckan. Får ta triptaner högst 3-4 gånger i veckan. Jag får inte ihop dagarna.

Jag har högst tillfälligt fått tillbaka mina små rynkor mellan ögonen. Ja, botox har gått ut kroppen och jag ser återigen ut som 44. Förutom att jag är tjock och o-solad, vilka båda är ypperliga anti-åldrande-metoder.

Och ansiktskrämen jag fick i julklapp kunde jag inte låta bli att prova fast jag har lite kvar i botten på min gamla. Och nu kan jag inte sluta använda den! Om jag smörjer in ansiktet när jag lägger mig är det fortfarande extra mjukt nästa eftermiddag! Dessutom är burken lika vacker som innehållet är effektivt! (L'Oréal nutrigold extraordinary oil-cream)

Jag har lipat och sjungit idag, det var Last Night of the Proms. Jerusalem var näst sist och den kan jag inte varken höra eller sjunga utan att gråta.

Blir nu fruktansvärt sugen på noterna till den. Jag har haft två versioner, varför har jag gett bort alla mina noter?!

Om jag har glömt av att säga grattis till nån som fyller år så ber jag om ursäkt nu. För hela 2015. Känner att jag inte orkar gratulera folk på Facebook längre. Personligt lågvattenmärke. Många såna nu.

Jag gick i alla fall på långpromenad idag till soptunnan. Det var längesen jag sa soptunna, det är ju inte precis en tunna.

Åt rester av potatissallad vi fått av mamma och pappa till middag idag. Det är en av två (av många egentligen, men två jag tänker på nu) som jag bara inte kan laga så att det smakar rätt. Potatissallad och indisk gryta (den är inte särskilt indisk, men jag älskar den). Det smakar alltid Anja om dem, jag får inte till dem som de ska vara.

Fy vad jag är sugen på spaghetti och köttfärssås nu. Tror jag ska äta det efter botox den 16:e. Det ligger ju en pastarestaurang där man svänger upp till neurologen och jag ger mig ofta en Bolognese där som belöning för att botox gör ont. Ja, jag får massa nålstick i huvudet, det får man fira om man har lust.

Tänker fortfarande på saker som Neo och Belle sa och gjorde. Såna där söta barngrejer alltså. Neo ville visst gärna titta på mig när jag sov. Glad to be of service.

Jag har varit rätt duktig idag och inte gjort nåt jobbigare än att dra på mig mysbyxor och slänga sopor. Nu ska jag tina en macka. Det klarar jag.

Däremot klarar jag inte att börja med lchf den 1 januari. Inte bara för att det redan är flera dagar sen, utan för att jag inte är beredd att släppa mitt bröd. Och inte beredd att släppa in ägg i mitt liv. Jag vill gärna gå ner i vikt, men jag är inte beredd mentalt att betala priset. Har dock halverat min dos Mianserin, som jag får för sömnen och som jag går upp i vikt av. Peppar, peppar, jag sov i 10 timmar i natt.