Humans

Det finns en grupp på Facebook som heter Humans of New York. De visar ett foto och berättar personens historia. Jag vet att tidningar, tv, ja, media i allmänhet, inte nödvändigtvis porträtterar sanningen helt objektivt, men jag brukar tycka att om något kunde vara sant, så har själva den tanken ett värde. Så jag njuter av alla de där historierna. Idag var det en bild på en mamma och en dotter, de var ungefär lika långa, så dottern var mer eller mindre vuxen. Men det var mamman som var huvudpersonen. Hon berättade att hon opererats i livmodern fyra (om jag minns rätt) gånger, och till sist sa läkaren att hon aldrig skulle kunna få barn och en hysterektomi planerades in. Kvinnan blev förtvivlad. Ett litet tag senare mådde hon konstigt, men hennes hormoner hade alltid varit tokiga. En kompis skämtade om att hon var gravid, men kvinnan kunde inte ta det som ett skämt. Tre månader senare tvingade en väninna henne att kissa på ett graviditetstest, men hon bara la dutten i badrummet och tittade inte efter förrän hon gick in på kvällen för att borsta tänderna. Då var hon såklart gravid.

Självklart blir inte alla som önskar det gravida. Självklart är det en stor sorg för dem som försöker och inte har samma tur.

Tyvärr har jag nu glömt om jag tänkte reflektera nåt fint om det här.

Jag kan annars säga att Mikael och jag har varit på vårt "riktiga" femåriga bröllopsdagsfirande ikväll. Det var mordgåta med middag i Gamla stan. Med mitt handikapparkeringstillständ parkerade Mikael på gatan bredvid! Fantastiskt. Dock var det en trappa ner, en smal, winding trappa som tog kål på mig. Jag hade bunkrat upp mig med kodein och koffein. Mordgåtan var spännande, det var utformat så att alla pratade med alla för att dels hitta ledtrådar och dels utföra uppdrag som hade att göra med den roll man fick sig tilldelad. Man kunde inte tro att det var ett gäng inbundna svenskar som inte kände varandra. Men man hade ju sin roll att falla tillbaka på, och sina uppgifter att utföra. Inte ens jag var mer än marginellt blyg i början.

Maten var också god. Mycket god till och med. Jag hade faktiskt ätit precis samma sak en annan gång när vi hade varit där (Engelen) med en Groupon-check. Toast Skogen serverat på ett modernt sätt, underbara räkor, toasten hade en svag smörsmak, oxfilén var perfekt stekt, man fick två pommes frites till, men de var från gigantiska idahopotatisar så det var lagom. Ja, jättegott. Mikael hade köpt vår dricka i baren bredvid och burit tre överfulla glas till bordet. Men sen skulle jag smaka på den ena, som var nån alkoholfri drink med sugrör, men då spillde jag lite på byxorna. Det är skillnad på folk och folk. Vi hade i alla fall en jättebra och minnesvärd kväll. Jag höll på att begära bärgning ut till bilen, men det gick, med pauser. Micropacing är kanske när man går fem trappsteg och sen vilar en stund.

Ja, vet nu inte alls om jag hade tänkt att detta hörde ihop med Humans of NY. Kanske att det är så att varje människa har en historia att berätta, om man bara ställer de rätta frågorna. Jag har i alla fall varit Marilyn Monroe ikväll. Men jag vågar inte skriva vem mördaren var, då kanske jag förstör upplägget för all framtid :) Har i alla fall blivit påmind ikväll om att människor är spännande.