Två goda nyheter

Nej, tre faktiskt, eller fyra, ja, vi får se hur det slutar!

1) Att mitt örhänge som jag tappade mellan fotändan och sänggaveln var ett billigt örhänge från ebay och inte äkta eller present från Mikael. För jag kan inte hitta det alltså.

2) Så var det det där med att tappa kjolen, som jag gjorde förra gången jag var i kyrkan. Idag tappade jag bara strumpbyxorna. När jag kom hem satt midjan nedanför rumpan. Jag hoppas inte nån tyckte jag gick som om jag hade bajsblöja.

3) Att jag var i kyrkan får en egen rad. Men jag sjöng som en kratta! Övning ger verkligen färdighet.

4) Det var synnerligen roligt att ha vinröd klänning med tull under kjolen! Fast den tog evigheter att stryka. Men jag tittade på klockan med jämna mellanrum och hann. Men så säger Mikael att klockan är halv, och min stod på kvart över, och plötsligt hade jag en kvart tills vi skulle gå istället för en halvtimme. Men det måste väl anses som goda nyheter att jag hann! Tog på ena armbandet i hallen, det andra i bilen, och örhängena i min specialliggstol i kyrkan.

Och nu måste jag köpa nya. Om det inte kan bli så goda nyheter att jag hittar det förlorade smycket!!

5) Polisen efterlyste en båt på fejan, och skrev sist i tråden att de hade hittat både båten och tjuven. Om jag kommer ihåg rätt, jag läste det ju för säkert två minuter sen. Vad goda nyheter för polisens kompetens, allmänhetens vaksamhet, och tjuvarnas plasthjärnor.

6) Plötsligt när jag skrivit ett hemligt meddelande på min mans lapp inför söndagsskolelektionen som han skulle hålla, såg jag bästa besökarna! Mikaels två döttrar, varav en med make och två barn. N visade stolt upp nåt som jag inte hann begripa bättre än att det såg ut som en marshmallow, och söta B sträckte ut armarna och ville komma till mig. Alltså, jag förstår ju att hon har blivit indoktrinerad hemma, för hon är för liten för att känna en person hon inte träffat på halva sitt liv. Eller så kanske hon är social och öppen, och märkte att det var kramkalas all around. Hursomhelst så var det dagens höjdpunkt.

7) Sen fick jag på väg ut från kyrkan en komplimang av guds nåde. Jag visste vad personen hette, och jag har haft hennes pappa som chef, men det är väl ungefär så mycket vi känner varandra. Möjligtvis är hennes man lillebror till min kusins man. Hon hade nåt snyggt rött på sig och sa att jag har en sån bra blogg, och att hon typ läser den varje dag. Det kommer jag fortfarande ihåg, fastän det var en timme sen. Alltså, jag kan ju glömma saker fortare än en hund nyser, men detta kommer jag att leva på länge. Tusen tack, J.

Det funkar tydligen, det där med att leta goda nyheter.

Den sista goda nyheten var att när jag tappade balansen förut och tog emot med handen jag höll ett glas i, så rann inte allt ut utan bara hälften. Bara en sån sak!!