Ojdå

Min mamma (also known as Modren) påstod att hon hade kommenterat nåt med en myra, och jag trodde bara jag var senil som hade glömt av det. Men nej, det fanns ingen sån kommentar, fast på bloggen hittade jag den. Går in på inställningar, klockan är mycket och jag fattar knappt nåt, men allt verkar rätt. Ser till slut att junis kommentarer ligger i spamkorgen! Illa, så jag börjar svara.

Men jag får be om ursäkt, jag klarar inte så många kommentarer på en gång. Ni är käcka och trevliga och uppmuntrande, och jag har både läst och skrattat, men jag hoppas att ni förlåter mig om jag bara erkänner er väna existens, eller åtminstone bloggkommentarer, på det här viset.

Förresten finns det snart anledning att utbrista: "Prisa Gud för skatteåterbäringen!" Det hade jag helt glömt av. Fast pengarna ska direkt in på sparkontot, jag har tullat på det förut. Men ändå.

P.S. Min nesa var i söndags att jag blandade ihop Gustav Fröding och Nils Ferlin (Jag är ganska mager om bena). Jag kan inte heller skilja på Edith Södergran och hon som skrivit Visst gör det ont. Men jag kan klockan. Alltid nåt.