Jag känner mig tjock idag. Alltså, det är inte inbillning eller depp eller så.
Läser i fass på saroten, som jag har börjat ta mot nervsmärta/migrän.
Vanliga biverkningar: viktuppgång
Ovanliga biverkningar: viktnedgång.
Tyckte jag varit duktig som gått ner mina mianserinkilon och fått stopp på den viktökningen.
Men jag får bli asket igen. Så här kan det inte fortsätta.
Men varför är det aaaaaaaldrig vanligt med viktnedgång av medicin?!
4 kommentarer:
Jag vet att ett vanligt tecken på dödlig sjukdom är viktnedgång. Jag vet också någon som fick uppmuntrande kommentarer för att hon hade gått ner i vikt och folk tog för givet att hon bantat. I själva verket var hon bara månader från att inte finnas här längre. Balansen är svår och jobbig att hantera. Hoppas att det inte blir någon långvarig biverkning på den nya medicinen!
Jag vet en som hade cancer men ingen gav henne komplimanger för viktnedgången för att de trodde det var sjukdomen. Hur man än vänder sig har man rumpan bak. Mer eller mindre rumpa, men alltid bak.
En till mig närstående blev beordrad av läkare att påbörja tung pillerkur med ökänd viktökningsbiverkning. Först nedstämd och ledsen över detta kom hon att tänka på flera kvinnor som var modell större men alltid klädde sig med stil, och så sa hon till mig: Jag har bestämt mig! Ska jag bli fet ska jag åtminstone bli ett fräscht fetto!
Idiomet "Fräscht fetto" är sedermera antaget av oss för att beskriva ett läge där man gräver där man står och inte ger sjukdomen sista ordet.
Lite som din envishet att använda nagellack.
Det är inte storleken på lekamen som avgör desperationen, det är graden av uppgivenhet.
Halleluja!
Skicka en kommentar