Gift med en ingenjör

Trodde min blodtrycksmätare hade slut på batterier så Mikael köpte nya. Den funkade en gång av fyra. Error-meddelandet betyder Blåser inte upp sig ordentligt, och jo, det märkte jag själv. Den orkade inte blåsa upp mer än till 40, förutom den enda gången. Så så hade jag börjat titta efter en ny. Min sköldkörtelläkare vill egentligen att jag ska ha en som noterar oregelbunden puls. Jag mäter blodtrycket morgon och kväll medan jag höjer medicinen så jag vill gärna ha en mätare som funkar just nu. Annars äter jag ju två blodtrycksmediciner och vet att jag har normalt blodtryck. Men det räcker ju att kolla nån enstaka gång, behöver inte betala 7-800:- för att ha en hemma. Men nu under inställningen av medicinen är det ju extra viktigt. Så jag tänkte köpa en Omron (det pålitligaste märket) med varning för oregelbunden puls.

Men min man tyckte inte att vi skulle nöja oss med det tillvägagångssättet. Han vill hellre köpa en motorcykel än en blodtrycksmätare så han tog på sig att laga den. Han är ju trots allt medicinteknisk ingenjör. Och wow, vilken insyn i hans hjärna jag fick. Väldigt annorlunda än min.

Efter att ha testat den på sig själv ett antal gånger inklusive att sätta manschetten lite olika och kolla noga på den trycka bildbeakrivningen som står på manschetten om exakt hur den ska sitta, skulle han felsöka den. Han tog loss fästet mellan slangen och mätaren och inspekterade det noga. Sen blåste han själv i det pyttelilla munstycket och tog i så hårt att han blev röd i ansiktet. Jag fick ställföreträdande migrän av att bara se honom! Men han fick inte ont i huvudet, sa han. Sen blåste han och höll andra änden av slangen, med manschetten, mot ansiktet när han blåste och kände då luftdrag. Aha! Slangen läcker vid fästet!

Han började med att fylla diskhon med vatten och stoppade ner manschetten som han satt runt en pet-flaska, samt början eller slutet på sladden, vilket man nu vill kalla det för, och satte sen på mätaren. Det var ju samma teknik som laga cykeldäck men jag hade aldrig kommit på det själv. Den klarade inte av att blåsa upp manschetten, som vi ju visste, och det kom massor av luftbubblor precis vid fästet till manschetten. Som han ju visserligen hade räknat ut redan. Men två bevis är bättre än ett.

Då kramar han ur manschetten så hjälpligt han kan och tar fram en sprättare ur syskrinet. Han visste var den fanns för tydligen har han använt den förr. Sen sprättar han först loss en bit av kanten så han kommer åt stället inuti manschetten där slangen är fäst mot nåt som är en ballong. Den inspekterar han noga. Sen letar han upp plastlim (ja, det finns fler lim än Karlssons klister, limstift och textillim!) i en flaska med lång, smal nos, typ som man bygger modellflygplan med. Det är för mycket väta så den fäster inte, men han torkar och limmar sen.

Idag har det gått 24h och limmet har torkat. Han testar men tyvärr läcker den fortfarande. Jag hade en idé om att sätta silvertejp på slangen, men enligt hans analys var läckan inte på den del av slangen som sitter utanför manschetten utan inuti själva manschetten, och det går inte att stoppa dit silvertejp när inte hans finlemmade klister lyckades.

Men wow, vad folks hjärnor kan vara annorlunda än min. Jag hade bara tänkt att nu är den sönder. Men man köper ju inte en ny bil när nåt går sönder, man lagar den. Jag har bara aldrig sett på tekniska saker som nåt man kan laga.

Jag har däremot stoppat strumpor. Apropå laga saker. Eller en gång trampade jag på en glasbit så att jag fick ett jack i strumpan (och foten, som inte behövde sys), som var ny. Och det sydde jag igen med små stygn. Det är ju all skillnad mot att fläta igen ett runt hål på hälen, sånt gör ju ingen längre. Och det är verkligen irriterande att ha på sig stoppade strumpor. Jag får spel om tåsömmen har en lös tråd som är för lång.

Strumpor är annars en av sakerna jag saknar mest med att inte bo nära Ullared. Och slipsar. Och hygienartiklar. Och batterier. Och såklart kläder och väskor och när det begav sig, DVD:er och CD:ar. Och böcker, och påslakan och överkast och badrumsattiraljer och heminredning. Och spel! Min epilator är från Ullared och det är nog förresten min fön också. Då har de verkligen varit värda sina pengar! Jag önskar mig faktiskt en Ullaredstripp, men jag vet inte hur det skulle gå till. Och fy bubblan för att åka elrullstol där. Att gå på sina egna ben bland alla kundvagnar är illa nog ju! Och vad dåligt man skulle se om man satt ner, och vad svårt man skulle ha att nå grejorna. En gång var vi där typ vid 16-tiden och det är knepet! Då har alla åkt hem och det var hur gott om plats som helst. Om man sover över kan man gå två dagar, sent, om det inte räcker med tid med en dag. Mamma fick förresten migrän av ljudet av alla kundvagnar mot kakelgolvet. Mikael har bara kallat mig för Kristina (hans ex) två gånger tror jag, och en gång var när vi packade in Ullaredskassar i bilen. Utmattad man som har shoppat i timmar, det är rätt bra orsak att glömma vem man är gift med.

Jag har i alla fall blivit påmind om att jag är gift med en ingenjör. I hemlighet tyckte jag som 16-åring alltid att killarna som gick teknisk var lite hetare än de som gick natur. Så det blev 😍.