Överlevt!

Jag grät typ fem gånger när jag gick upp, när jag tvättade händerna, öppnade pillerskåpet, ja, av allt och inget. Jag har haft så mycket huvudvärk så länge att jag är helt slut. Tanken på en dag till när huvudvärken skulle förvärras och kanske bara skulle bli knappt uthärdlig med medicin orkade jag inte bära. Men jag vet att jag är lättlurad, så jag tänkte avleda mig själv. Jag lagade middag. Det blev flygande Jakob utan kyckling och jordnötter, dvs bacon, banan, chilisås och grädde. Jag kokade ris till. En otroligt minimal insats, kulinariskt sett. Men jag klippte baconpaketet o smala strimlor och stod sedan och koncentrerade mig på att dra isär alla bitarna, en i taget. Det tog en stund och då fanns inget annat i världen förutom baconet. Jag slutade i alla fall att gråta. Det är kanske därför det är "kvinnogöra" att handarbeta, för att det är terapeutiakt för oss. Det kanske förresten är lika terapeutiskt för män att kavla upp ärmarna och rota i en bilmotor.

Men den när Mikael kom hem höll jag på att gå under när han vek ihop papperskassen. Det var nåt mer ljud efter det som var jobbigt för mig, men det stannade där. Jag klarade resten av dagen genom att koncentrera mig på att slappna av i nacken och inte ligga obekvämt, dricka massor, inte röra mig mycket eller fort, sänka ljudet på teven, blunda om bilderna går för fort (jag klarar sällan av introt till Big Bang Theory t ex), och äta choklad cirka en rad i timmen. Det är högst vetenskapligt och avsett att hålla blodsockernivåerna jämna. Och så funkar det som antidepressiva, tills man ser en spegel.

Mikael är så snäll. Det hjälper mycket. Igår orkade jag inte precis prata men idag hade jag massor att säga. Han hade hämtat ut Bricanylspray på Apoteket och kastade den till mig från köket och jag fångade den med en hand liggande i soffan. Sånt blir man ju glad av, tävlingsmänniska som jag är. Men mest är det för att han kastar bra. Men jag har lite bollsinne.

Sen vill jag bara säga att det här med att folk ska vara hemma hela tiden stressar mig! Jag ser folk som påtar i trädgårdar, lagar ordentliga middagar, tränar, rensar i garderoben och allmänt klättrar på väggarna. Jag har inte fått en minut över till att spela spel. Jag orkar fortfarande oftast bara klä på mig och äta middag. Så min filmlista blir bara längre och längre, precis som min att göra-lista.

Fast idag, och nu ska jag erkänna hur djupt jag sjunkit, skulle jag ringt och beställt tid för klippning. Jag ska gå när det bara är en frisör där och alltså bara en kund. Det tar för lång tid att tvätta och torka som det är nu, nacken pallar inte. Så jag skulle ringa och boka tid, men jag vågade inte. Kände mig så labil av huvudvärken, och så trög i huvudet, att jag bara vägrade. Vågade inte boka klipptid. Det är nog nytt rekord.

På fredag ska jag ta migränspruta, men jag tror inte detta är migrän så det är ingen idé att ta sprutan tidigare. Men jag har gått tillbaka till 30 mg på min fetmedicin så jag tror jag sov bättre inatt.

När jag skulle ta kvällsblodtrycket igår, eller på natten alltså, hade jag 96/72. Mikael hade vaknat då och tyckte vi borde kolla maskinen men hans var normalt. Men om man inte svimmar så gör det väl inget om blodtrycket är lågt ibland? När jag vaknar är det alltid normalt. Och det är inte alltid lågt på natten, för då skulle jag ta upp det med läkare eftersom jag äter två mediciner. Men jag borde kolla om blodtrycket går ner på samma kvällar som tempen går ner, för då är det att ME:n inte förmår sköta kroppens funktioner. Det vet jag sen förr. När jag har 35,3 när jag lägger mig vet man att det har varit en dålig dag.

Men det är ett heltidsjobb att vara sjuk. Så mycket att hålla reda på, det är så mycket symptom i mitt liv där det istället skulle vara böcker. Det där med att bli professor är nog superkört.

Förresten kom jag på en sak. Jag tycker inte det är speciellt upphetsande med sex på allmänna platser. Alltså, jag har inte provat mer än att hångla i hissar, men känner mig inte sugen på att prova nåt naket i en park eller restaurang eller var man nu ska göra det. Men nu inser jag att hela mänskligheten är baserad på att föräldrar har sex i sovrummet bredvid sina barn som när som helst kan komma in. Tala om att krydda med risken att bli upptäckt! Inte för att jag vet hur gammal man måste vara för att identifiera det som pågår som sex. Kanske den förmågan ökar i samma takt som ens vilja att gå in i föräldrarnas sovrum på natten minskar. En inbyggd skyddsmekanism. Gott så. Men det är för att jag inte har några barn som såna tankar aldrig har föresvävat mig. Men bara den som sover lär sig inget. No pun intended 🤭