Rättighet till vad?

S satte in ett förskräckligt citat idag på FB om hur barn har rättighet och skyldighet att gå till skolan. (Hon satte inte in det för att hon höll med, om det inte framgår.) Och att det är det enda rätta att skicka alla barn till skolan nu, oavsett om föräldrarna tillhör riskgrupp.

Så riskgrupper ska ha möjlighet att sjukskrivas om de inte kan arbeta hemma, för att skydda dem, men samma personer måste skicka små familjemedlemmar till platser som kryllar av folk och av virus och sen hem kcen. Och upprepa varje dag? Hur är det ens lite rimligt?

Jag blir riktigt arg på dem som tror att det är staten som äger barnen och att barnen bara kan bli lyckliga (eller vilket livsmål de nu har åt de små medborgarna) i statens vård. Barnen tillhör föräldrarna, inte staten!

Jag har familj i två länder som inte har haft grundskolan öppen på sistone. Jag har aldrig fått så mycket fina bilder på syskon som hjälper syskon med läxan, söta lappar och brev, grillutflyker, motion, bak, middagar, egna initiativ och vänskap. Jag tror det har varit svårt ibland för föräldrarna att själva arbeta med barnen hemma men det är bara min egen gissning. Men barnen har det då sannerligen inte gått nån nöd på. 

Jag vet att vi är välsignade som får gå i skolan istället för att bli barnsoldater eller barnprostituerade, till och med för mina mor- och farföräldrar var det inte självklart att få gå i skolan så länge som de ville. Mina föräldrar har både tagit studenten (på den tiden då det verkligen var nån mer ansträngning inblandad än att stå på skoltrappan och sjunga Studentsången) och gått på universitetet, men de var första generationen. Jag ska inte mopsa upp mig så mycket att jag glömmer att barnaga förbjöds relativt nyss och att vi har det bäst i världen, de få procent av oss som bor och är födda i norra och/eller Västeuropa. Så självklart ska vi vårda vår rättighet att gå i skolan. Och självklart ska barn gå i skolan under normala omständigheter.

Men det är inte normala omständigheter nu. Det har ingen missat. Och i en familj där någon på allvar riskerar att bli svårt sjuk och/eller dö, ska staten inte komma och tala om barns skyldighet att gå i skolan. Förälderns rätt att överleva covid väger tyngre även för barnet än dess skyldighet att gå i skolan. Kanske säger landets ledare det här för invandrarfamiljer med åtta barn i en trea där bägge föräldrarna är analfabeter och ingen kan undervisa dem hemma. Men är det inte förvillande få hushåll som ser ut så? Jag tänker på föräldrar i min ME-krets som dels är lättsmittade och som blir sjuka i en månad av en förkylning. De har inte råd att bli permanent försämrade och inte kunna ta hand om sina barn i framtiden. Det här halvåret är ju inte resten av livet. So what om ungarna missar några mattetal och några glosor. En jag känner har ME, partnern har cancer, och deras barn menar staten har en skyldighet att gå till skolan?

Vilken verklighet lever ni i? Tydligen inte den där barn har skolplikt, tar hem smitta och dödar sina föräldrar. Barn är inte politiska objekt, de är beroende av sina föräldrar, och i alla normala fall är föräldrarna kapabla att ta hand om sina barn minst lika bra som staten. Många föräldrar har faktiskt dessutom både utbildning och arbete som kan vara riktigt avancerade. De kan till och med vara lärare själva! Men det mest storslagna är faktiskt att i kris så är det barnens mamma och pappa som är riktigt betydelsefulla, inte barnets fröken. Familjekärlek är nåt vackert, inte nåt ont som ska smygutrotas genom politisk indoktrinering. De barn som inte har den lyckan har staten ett ansvar att hålla koll på. Så ta det ansvaret. Ett barn som smittar sin förälder med covid och som dör, kommer att få problem. Varför är inte de lika viktiga som barnen som mår dåligt av att inte få gå till skolan? Tala om att sätta grupper mot varandra. Staten är allas stat, inte bara någras.

Jag är heligt vred.