Idag ska man göra nån kaka med ricotta och texten nedan är poesi, nej jag menar första punkten i instruktionerna. Jag tänkte läsa och se hur mycket jag fattade. Jag kom bara fem ord förrän jag studsade. En nypa salt står det säkert. Nypa är inte ett ord jag kan på många språk (faktiskt bara pinch), och italienska kan jag ju egentligen inte alls. Vadan detta? Jo, att spela med stråke gör man ju normalt på cello. Men om man ska knäppa på strängarna heter det pizzicato, dvs säkert samma ord som nypa. Och man nyper ju faktiskt strängen. Vad roligt!
Ett annat italienskt ord från musiken som en gång helt plötsligt made sense är con bocca chiusa. Jag brukade uttala det på värsta göteborgskan som combåcka tjósa. Då sjunger man mmmm istället för orden. Plötsligt gick det upp för mig att det betyder med stängd mun. Och att sjunga med stängd mun blir ju precis mmmm.
Men njut nu av dagens poesi!
Mettete la farina, un pizzico di sale ed il burro appena tolto dal frigo, e tagliato a pezzetti, nel mixer e frullate il tutto fino ad ottenere un composto sabbioso e farinoso. Mettete questo composto sulla spianatoia e aggiungete lo zucchero. Fate la classica fontana e nel centro versate la scorza del limone grattugiata, la vanillina o l’essenza e l’uovo.
Amalgamate velocemente il tutto fino ad ottenere un impasto compatto ed elastico. Formate con l’impasto ottenuto una palla, avvolgetela con della pellicola trasparente e mettetela a riposare in frigo per almeno un’ora.
1 kommentar:
Det där med pizzico var ju supersmart av dig att komma på! Du är inte alls så dum som du tror, vännen.
modren, impad
Skicka en kommentar