Jag tyckte det var på gränsen till oanständigt när jag inför flyttfotografering färgkoordinerade mina bokhyllor. Men ofta minns man rätt bra vad ens böcker har för färg, det var riktigt mysigt att ha det så faktiskt.
Men då har man ju ryggen att läsa på.
Men vad är det för vits med att ställa böckerna utåin så man inte ens kan läsa titeln? Så alla böcker bara är beigea? Boken är ju plötsligt inte en bok utan ett utrymmestagande statusobjekt: Jag har så mycket plats att jag har råd att slösa bort bokhyllorna på bara utseende. Jättefint skåp. Men really?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar