Jag reflekterade härom dagen att olika generationer gillar olika mat. Morfar ville ha kött, sås, potatis. Spaghetti var för nymodigt. Min föräldrars generation kanske inte är vana vid kardemumma i maten, medan hipstra småbarn nu gillar sushi.
Men det där att säga kött och potatis triggade nåt i mig, för jag är så sugen på oxfilé att det liknar ingenting. Kolla bara!
2 kommentarer:
Jag skrev ett inlägg här men det kom tydligen inte fram.
Det enda jag förmår känna när jag ser dessa dregelframkallande köttmiddagar är:
Fy vad mycket jobb det ligger bakom en enda av dessa tallrikar. Jag är inte längre vän med min matlagning. Tar på tok för mycket tid och energi.
Har ni några lyckade recept på mat som lagar sig själv? Eller inte kräver mer tid och ork än att bre en macka?
modren, trött
Nej, det enda som går fort är snabbmakaroner. Det är ett evigt slöseri med tid, matlagning. Jag inbillar mig ofta att jag har kommit på nåt som jag klarar av att göra, men det slutar alltid med att 45 min har gått hur man än gör. Det kanske går fort att stoppa in fisk i ugnen, men så måste man ha potatis till och grönsaker och så är allt plötsligt ett projekt. Vi har övergått till påssallad och det känns som om vi sparar tid på det, men det är fortfarande tidsödande med mat. Ibland är popcorn lagom jobbigt.
Skicka en kommentar