Späck låter äckligt. Kanske inte i späckhuggare, där har ordet tagit en överförd betydelse, fast nu när jag tänker på orden så är det ju verkligen ett hemskt djurnamn, nån som hugger efter ditt kött! Ja, men annars betyder späck gammalt grisfett, ister eller så, som de använde i Lilla huset på prärien eller möjligtvis på Emils jul med fattighushjonen. (Note to self! Måste läsa mera Astrid!!!)
Men så säger man speck på italienska istället, och plötsligt låter det så gott, så gott! Som receptet jag läste nyss på bloggen In cucina con Mara, här. Ja, jag som inte orkar laga mat och inte har läst Italienska mer än i livets skola, prenumererar på en italiensk receptblogg. Jag blir på så fruktansvärt gott humör av både orden och innehållet. Läs själva, det är som poesi!!!
Risotto alla crema di peperoni e speck
Il risotto alla crema di peperoni e speck è un primo piatto cremoso e dal gusto davvero particolare e in queste prime giornate di fresco è davvero un comfort food. I peperoni vengono prima cotti e poi frullati per ottenere la salsa ai peperoni che conferirà cremosità al risotto. (Vill ni läsa hela receptet så ser ni det på länken ovan.)
2 kommentarer:
Till vår inflyttningsfest skulle vi ha en speciell pastarätt som innehåller sidfläsk, gärna rökt. L köpte en bit alspånsrökt. Och det var sådär rysligt gott, så medan jag stod och tärnade det stoppade jag kanske hälften i munnen. Nej inte riktigt, men det var som lättrökt mild prosciutto, det smälte i munnen. Annars brukar jag inte stå och okynnesgnaska på fettranden, men nu så, det skulle lätt kunna bli en ny vana!
Min mammas oxrulader innehöll just späck. Vi petade bort det när vi åt, men det gav sån god smak till köttet och såsen.
Nuförtiden använder man givetvis bacon i stället. Bacon, den nya svenska nationalrätten. Tvi!
modren, baconhatare
Skicka en kommentar