Min kungliga svaghet

Idag utropade Mikael Mor och barn mår bra, och jag fattade precis vad han nyss hade läst. Han visste inte riktigt vem prinsessan Sofia var, så jag hjälpte honom och sa att hon är gift med Carl Philip. Han fattade. Men sa att han missat hela graviditeten. Jag kontrade med att de redan har en son som är ett år, och Mikael chockades svårt av att han visst har missat det också.

Men eftersom vi hade sett reklam för Paradise Hotel härom dagen så tyckte jag mig nödd och tvungen, som biskop Brask, att upplysa om att prinsessan Sofia varit med i första säsongen av PH, som jag gissar att de insatta kallar det. Han reagerade som jag hade förväntat mig.

Fast sen när vi diskuterade saken närmare sa jag att nu förstår du vad jag tycker om henne. Han försvarade henne med att hon kanske är jättetrevlig, och det tror jag han har helt rätt i. Tror att hon är väldigt snäll mot folk, men att jag inte menar nåt annat om henne än hennes forma karriär. Men då sa han det intressanta, att det kanske inte är henne det är fel på utan honom. Och det är väl iofs rätt tänkt. Hon har ju gjort en kometkarriär ända från Slitz in på Nobelmiddagen. Och om hon är fostrad till att vilja synas i såna sammanhang så är det väl helt ok och upp till henne. Men man frågar sig vad kungahusets egenvärde består i när man upphöjer en glamourmodell till finare än 99,999% av befolkningen. Jag kommer aldrig att få det att gå ihop. Noblesse oblige!!!

Men jag har inte alls samma känslor inför prinsessan Diana eller de många europeiska prinsessor och drottningar som kommer från normala uppväxter (obs att jag inte räknar Dianas uppväxt till normal, hon hade ju sin egen tiara på sig på bröllopet istället för kungahusets). Jag tänker t ex på Letitzia av Spanien, även om andra delar av det spanska kungahuset sitter i fängelse för förskingring, Mary av Danmark, Maxima av Holland, Kate Middleton i UK. Kanske inte att Kate precis hade nån karriär, men de andra har inte blivit kända för lättklädda bilder utan för att de har varit dugliga, kapabla yrkeskvinnor. Grymt snygga visserligen, men kanske inte valda bara för sitt utseende.

Och jag har verkligen inte sådana känslor för kronprinsessan Victoria eller prins Daniel. Hans arbete var kanske inte omvälvande i sin storhet, men han var duktig och hårt arbetande, och det beundrar jag alltid. Alla ska inte vara akademiker, vi behöver mer strängar på lyrorna. Och de verkar vara fantastiska både som blivande regentpar och som föräldrar och som människor. Jag är allt lite tokig i Victoria, det är jag! Henne är jag stolt över!