Har avbokat fem duschar den här månaden för att jag inte har orkat, mest för att jag haft andra saker samma dag eller dagen innan. Den här veckan har jag fyra vårdbesök på tre dagar. Så det blir inga duschar, Mikael duschade mig i söndags och så gjorde jag en snabbdusch före tandläkaren igår. Men det blir/blev en hemsk vecka. Det kommer att behövas sammanbrottspizza nån dag, det vet jag redan på förhand. Eller om jag klarar mig, för tandläkaren hittade inget hål! Blåste, sprutade vatten, röntgade, knackade, petade med krokmojäng. Så det var en oerhörd lättnad att få gå hem istället för att plågas. Och så ska jag gå tillbaka till Sensodyne. Detta hände nämligen för exakt 10 år sen, men inte heller då var det nåt hål utan känsliga tandhalsar och problemet försvann med sensodyne. Men jippi!
Blev helt labil av att Mikael hjälpte mig duscha i alla fall. Dels gjorde han nogrannare än vad hemtjänsten gör så jag fick till och med filat hälarna, och då påminde det mig om att jag verkligen inte har styr på detta själv. Att nån lagar ens mat, städar, tvättar osv känns som om jag har vant mig vid, men att inte kunna sköta min hygien själv känns fortfarande som ett svart hål inuti. Jag är så frestad att sluta med hemtjänstens duschar helt och hållet för att det sliter på mig emotionellt och fysiskt varje gång, men jag minns ju att det kunde gå 10 och till och med 14 dagar mellan duscharna före hemtjänstens tid, så det är ju inget alternativ att göra det själv när jag är sämre nu än när jag började med det. Det är i alla fall en jobbig grej och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det.
Men Mikael sa att han förstod mig när jag sa att det känns som den sista utposten att låta nån annan sköta ens hygien. Men han sa att det finns ett steg till och det är att nån annan torkar en i rumpan. Och där har vi inte hamnat än, tack och lov!
Däremot blir det inget efter-foto på klippningen. Jag är inte nöjd. Glömde av att man behöver säga massa specifika saker när man klipper kortare hår, och frissan vet inte allt det om mig, så det blev fel. Det är en uppklippt bob med lugg, men uppklippningen är för kort liksom luggen och det andra är för brett nedtill. Jag ser ut som en fyrkant i håret istället för som en cirkel. Och jag har redan problem med att jag har gått upp i vikt och fått större dubbelhakor, så ansiktet är redan en stor kub. Så nej, det blir inget foto på det. Förut var jag sur på att håret växte så fort, nu kan det inte växa ut nog fort!
Dessutom har jag ont i vänstra äggstocken. Eller långt ner i tarmarna. Jag behöver gå på koll men hur ska man få ork till det? Det är massa saker som är fel i magen men inte så mycket fel att jag tar tag i det. Om man inte har så ont så man gråter får man väl bara stå ut, eller?!
Och så har jag svarat på frågebatteri till Sköndal och jag blir för labil av att tänka på den här sjukdomen i så specifika termer av vad jag klarar och inte, hur mycket ont jag har, hur mycket sjukdomen påverkar min vardag osv. Blir jätteledsen när jag måste kryssa i och liksom möta verkligheten, som jag ju försöker stöta bort för att inte gå under. Men jag ska arbeta med psykologen på att kunna möta sånt som jag skjuter bort, dels för att använda den energin till något bättre, men också så att jag ska få kraft att a droger å att jag är sjuk. Kanske ligger den där acceptansen i vägen för de framsteg jag vill göra på det emotionella planet. Så då möter jag rädslan här, en gång, och säger att jag blev jätteledsen när jag fyllde i skattningsformulären och såg svart på vis att det är så dåligt med mig. Jag tycker så synd om henne, hon som är jag, för att hon sliter så. Men ok, jag vågar säga det. Så är det. Och jag tål det. Tack för att ni hjälper mig med läxan!
Har i alla fall fått ett hembesök bokat av arbetsterapeut angående liten elrullstol. Men hon kunde inte när Mikael var hemma och jag vill inte skjuta upp den processen mer, så jag måste göra det själv. Prata för mig, förklara, pest och pina! Får fixa lappar. Tror det var nästa vecka och sen har jag bara två duschar och inget mer. Fast vi borde byta täcken och lakan. Och så måste jag verkligen vila mig jättemycket så jag orkar med kryssningsdejten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar