Det goda med det onda

Jag tyckte verkligen inte om min förra vc-läkare. Jag hade inte så mycket val, kändes det som, för jag kom nyinflyttad hit och visste inget om de andra läkarna, och det lilla man såg och hörde av dem i korridorerna gjorde inte att jag trodde att någon av dem skulle vara bättre. Det jag inte tyckte om var dels att hon inte trodde på mig eller min specialist i Borås, som jag hade gått hos i 10 år. Hon tyckte att jag åt för mycket mediciner (vilket hon hade helt rätt i) men jag visste själv att det inte var några mediciner som jag tog för skojs skull och som man gott kunde sätta ut. En av dem, Cymbalta heter den, tvingade hon mig att sluta med och efter två veckor var jag så öm över hela kroppen att jag inte kunde sitta på en stol. Dessutom blev jag deprimerad och fick svårare att sova. Jag hade provat att sätta ut mina antidepressiva i Borås ett par gånger med min läkare, men symptomen kom tillbaka varje gång. Som allt annat som är fel i min kropp så är det här nåt jag behöver medicin för att reglera, och som väl är funkar det hur bra som helst. Men om man inte kan sätta ut en medicin när man mår bättre, vad fick henne att tro att det skulle gå bra nu, när jag var sämre? Det är också den första medicinen som fått indikationen fibromyalgi. Och jag förstår varför. Ajajaj! Utan den alltså.

Sen klagade hon på att jag var tjock. Jag brukade ha en lista med 3-5 olika medicinska frågor och kanske 10-15 min på mig. Det var aldrig tid för snack, men ändå avbröt hon mig med råd som att det var bättre att ta en morot än en bulle när man var sugen. Ge kvinnan ett Nobelpris! Och då hade jag ändå sagt att jag var smal de tio första åren med me, plus att jag åt mediciner som gjorde (gör) att jag lägger på mig. Hon blev sur på mig, inte medicinen, när jag gick upp i vikt.

Medicinen, ja. Den medicin jag pratar om heter Mianserin och är föregångare till Mirtazapin som fler kanske känner till. Folk kan få dem vid långvariga sömnproblem. När jag fick dem av min bästa läkare i Borås så gick jag upp 6 kg på 6 månader och slutade sen med dem, pga viktuppgången. Men på den tiden hade jag lyxen att kunna välja sömnmedicin och välja bort sån som hade oönskade bieffekter. Men med tiden har mina sömnproblem blivit mycket värre och även om viktuppgång leder till hälsoproblem leder sömnlöshet till galenskap. Jag vet, en gång när jag flyttat hit och inte hade kvar nån läkare som visste nåt om mig så sov jag minimalt i två veckor på raken och blev så fruktansvärt sjuk att jag var mycket närmare att ta livet av mig då än jag var när jag var som mest deprimerad och innan jag fick behandling för det. Jag tror mamma blev lite rädd, hon såg att jag inte var vettig liksom. Bara grät. Fick en cd med rofyllda skogljud men den varade bara i 2 timmar och så fort somnade jag aldrig, så till slut blev jag ledsen och stressad av den istället. Jag sov verkligen pyttelite och jättedåligt. Jag vet att fitbit och såna grejer brukar göra att folk får reda på att de sover mer än de tror. Men om man haft sömnproblem i åratal har man rätt bra koll. Det är som att ha högt blodtryck, till slut skaffar man en egen manschett och håller koll på blodtrycket hemma och pratar själv med sin läkare när det är för högt. Nån gång hade Mikael sagt att han skulle natta mig och gå hem först när jag somnat. Men jag somnade aldrig och det hade han inte trott. Jag bad då läkaren om Mianserin, för de hade funkat i Borås fast jag gick upp i vikt. Hon svarade att hon inte kände till någon sådan användning av medicinen så det gick inte för sig. Hade det varit idag hade jag bara sagt Det är inte mitt problem. Slå upp det i fass eller gå och fråga en kollega. Två dagar senare hade jag fortfarande inte sovit, Mikael skaffade en akuttid hos en annan läkare som kände till användningen (det är en gammal sorts antidepressiva som också ges för sömnproblem, många mediciner upptäcks ju ha fler användningsområden än det de ursprungligen gjordes för, som Cymbalta, som är ett SNRI-preparat för depression men också hjälper mot fibromyalgismärta, som med stolarna ovan) och skrev ut på tre röda sekunder. Henne skulle jag ju ha bytt till! Det kom jag på först nu...

Sen var hon dryg i fler fall än med morötter och bullar. Hon behandlade mig som om jag var dum i huvudet. Och ändå visste jag ofta mer om mina fysiska problem än hon. En gång när jag hade varit på akuten med gallsten, men fick åka hem efter 6 timmar för att jag inte orkade vara kvar (jag låg i korridoren) och var på köplats nr 10 både efter 5 och 6 timmar. Då fick jag utskrivet Voltaren att ha om jag fick fler anfall i väntan på operation men av en annan läkare. De kommande sju veckorna hade jag ett gallstensanfall i veckan och blev jättedålig i me:n av att ha så ont. När de fem Voltarenen var slut beställde jag tid för att få fler och då sa hon Men du kan ju inte äta Voltaren hela tiden! (Hela tiden? En i veckan, mot gallstensanfall som gör lika ont som att föda barn, säger en del som vet) Då fann jag mig i alla fall och svarade Men jag kan ju inte ha gallstensanfall hela tiden. Hon sa dessutom att jag skulle äta mycket päron, men det fick jag gallstensanfall av. Och då googlade jag lite och såg att det är en vanlig gallstenstrigger. Hon trodde väl jag åt bullar om hon inte sa till mig vad jag skulle äta. Men att ge en patient med gallsten kostråd som _ger_ dem gallstensanfall?! Och som är känt för att göra det! I USA hade man stämt en läkare för harmful medical advice om de gjort så.

Sen, spiken i hennes kista, var när jag skulle till Gotahälsan, som inte tar emot me-patienter längre, så ville de ha gamla journaler. Då ser jag i journalen att hon har hittat på saker själv. Antagligen har hon gått igenom den inför att en annan läkare skulle läsa, och vränger den till sin egen fördel. Bl a sa hon att jag åt melatonin som jag köpte själv vid ett tillfälle innan jag hade varit på sömnklinik där jag både fick höra talas om melatonin och fick det på recept första gången. Några år senare upptäckte jag att det varken räknas som receptbelagda eller läkemedel i många länder och efter det köpte jag på flygplatsen på Sicilien en gång, många gånger tog amerikaresenärer med sig hit, som de köpt i mataffären, och till slut började jag köpa dem på nätet. Jag ville att hon skulle veta det, men tydligen tyckte hon det var ett förfärligt brott som var värt att förfalska nåns journal för. Dessutom var apotekets melatonin depottabletter och direktverkande fungerade bättre för mina sömnproblem. Plus att de inte ingick i högkostnadsskyddet och man fick stå för hel kostnaden själv. Jag tror det var ca 250:- för 21 dagar. Så blir nån förvånad när jag ber min bror ta med sig en burk hit som kostar 100:- för 250 dagar? Och som dessutom hjälper bättre än apotekets enda sort? Nu har jag fått apotekets, för de har börjat tillverka en direktverkande variant som man inte behöver licens för, som var fallet förut. Licens eller betala själv. Hon hade skrivit fler fel i journalen och det är ju så uppenbart att hon har hittat på. Jag skulle inte säga Jag heter Eva, är 28 år och har Parkinson. Då vet man att den andra minns fel, alternativt skarvar. Jag skulle inte heller säga att jag har symptom jag inte har, eller fått svar på utredningar som jag aldrig har hört. Sånt hittade hon på själv och det är jag så himla sur på henne för. Men jag orkade inte ta itu med saken då och sen rätt snart efter det slutade hon. Jag vet inte om man ska ta upp det med min nuvarande läkare, det känns bara så dumt. Det känns som om det är jag som är småaktig, men det var ju faktiskt hon som ljög i journalen så varför ska jag känna mig dum?!

Men nu har jag en fantastisk läkare!

Men nu glömde jag vad jag egentligen skulle ha sagt, allt det där jättelånga kan man sammanfatta med Hon var dålig. Men en sak som hon gjorde bra var att remittera mig till Neuroenheten Utsikten. Där gick jag hos dr Christian Carlström och fick botox i flera år, vilket har räddat mig från galenskap eftersom mina migränproblem har blivit värre med åren. Sen slutade han och jag fick istället dr Joakim Tedroff som lär andra läkare om Botox vid migrän. Min läkare på Sköndal arbetar också som överläkare i neurologi nånstans och hon säger att han är känd för sina kunskaper om migrän. Så att hon skrev remissen just till dem, på ett sätt så att jag fick komma, är nästan, men bara nästan, värt allt det dåliga. Jag tycker fortfarande det är oacceptabelt flera av grejerna hon gjorde, men det goda som botox har gjort har varit mer värt än det dåliga hon har gjort.

Imorgon ska jag nämligen få mer Botox. Förra gången var i mitten av maj och jag tror det gick ur i torsdags, det brukar hålla i 2 månader. Det gör ont, det gör det, men det är bara 30-40 stick :-) Nä, jag vet inte hur många stick det är, men det är över såfort. Det är inte som när man får Botox i pannan för att man ska bli rynkfri, på tv sitter de där med ett par stick och svimmar nästan. Många sitter på samma ställe som skönhetsbotoxen och jag har blivit av med rynkan mellan ögonen. Men jag hade gjort det även om alla sticken var osynliga, för det hjälper verkligen mot migrän. Och om man väger migrän mot rynkor så blir man snabbt nerslagen av uppretade migräniker, som visserligen har för ont för att slåss, men de har kanske en bra dag idag eftersom de får Botox.

Jag älskar socialistisk sjukvård. Sagt utan ett spår av ironi, sarkasm eller ens humor. Mamma fick räkningen från när hon blev inlagd på SöS för sin skallskada. 100:-. MRI, akutsjukvård, provtagningar, övervakning så hon inte fick neurologiska symptom osv. Såg en amerikansk sjukhusvistelseräkning igår. Tror den var på $450 000, för open-heart surgery på ett barns hjärta, cardiac vård en vecka, normal vård en vecka. 4 mille. Trump vill sätta maxtak på hur mycket en person får ta ut från sin sjukförsäkring. Så en sexåring får inte operera bort hålet i hjärtat, för han har redan kostat för mycket??? Vore klokare användning av pengar om sjukhusen skötte kostnaderna, inte försäkringsbolagen, för nu kan de fläska på med 10 000:- för steriliserade operationsverktyg, kom inte och inbilla mig att de kostar 10 000:-, det måste ju vara upphaussat eftersom nån annan betalar.

Men då så, imorgon får jag betala avgift, 300:- för Botox. Och så får jag en trevlig pratstund med pappa på vägen dit dessutom.

Och jag ska faktiskt försöka hitta nån sån där Betygsätt din läkare-sajt och skriva ett sanningens ord om den tyska läkaren som ljög och gav mig gallstensanfall.

Men man ska sluta med nåt positivt, så då kan jag påminna om att min man heter Mikael, min vc-läkare heter Mikael och min tandläkare heter Mikael. Vinnande koncept, tydligen.