För riktig säkerhets skull

Vi har ju ett larm. När jag betalar räkningen blir jag lite sur på pengarna, men när jag hör röster sent på natten eller de säger på tv att nån mördare har rymt så blir jag alltid väldigt glad för den extra tryggheten. I och med att vi har en äkta ytterdörr, som villor, inte en dörr inne i en trappuppgång, så känns det bra med larm. Och alla som ska in i området går på gångvägen bredvid vårt hus. Är fönstret stängt (september-maj) så hör man inget, så jag klagar verkligen inte. Men det känns tryggt med larm.

Idag skulle vi äta avskedsmiddag med Johan, min bror, hos mamma och pappa. Han flyger hem imorgon. Jag hade suttit på en stol i hallen och väntat på Mikael med dörren på glänt för att höra bilen (vi har en häck i vägen och man ser bara om man står upp). Då hade larmet pipit en gång och jag trodde det var nåt med dörröppningen. Men sen när jag skulle larma och gå så lät det som om det var nåt fel, så jag låste upp och skulle stänga av/börja om. Men jag kan bara göra det jag brukar, vilket inte inbegriper att återställa systemet så att ingen knapp lyser. Det lät ju en hel del vid det laget och jag tryckte lite här och var, och från att larmet tjöt normalt så började en signal ljuda över hela bostadsområdet och till månen faktiskt, och som gjorde mig lomhörd en lång stund efteråt. Jag vet inte vad jag tryckte på till slut för att få det att sluta, men det blev tyst. Ååååå! Och då ringde telefonen, och det var alarmfirman och de gjorde ett jättebra jobb. Jag vill inte skriva här vad de gjorde/sa, men jag fick jättejättebra service. Verkligen bra. Plötsligt var de där pengarna väl investerade i vår säkerhet, som de hjälper till att bevara. Så skönt.

Men alltså, jag skulle bli en värdelös tjuv. Det där pipandet stressade mig så till den milda grad att det tog mig flera minuter att ens komma på att vi har en kod till larmet. Som vi använder varje gång vi sätter på larmet, vilket jag gör varje kväll. Det är ju så larm fungerar. Man skulle ju kunna tro att den informationen skulle ha fastnat efter några år. Men slutet gott, allting gott. Jag blev skärrad men inget mer. Och blev lugnad igen. Tack, Sektor Alarm, som, för rättvisans skull, inte betalar oss nånting för detta positiva omdöme och har slarvat bort vår husnyckel som det ingår i deras service att ha tillgänglig. Men jag skulle ändå rekommendera dem. Larmbiten sköter de utmärkt. Det var inte länge sen de ringde och sa att de hade foto på en man som kommit in i vår lägenhet med larmet på. Det var bara min man som hade glömt nåt och trodde han skulle hinna tillbaka. Så på den biten är de oerhört effektiva. Inte en minut tar det innan de ringer. Suveränt.

Tack går också till Restaurang mamma och pappa, som serverade en blandad trerättermeny med kräftor till förrätt (och de ser lite läskiga ut, som röda kackerlackor), kålpudding till huvudrätt, och vi tre som satt på gästsidan av bordet tog om av allt, Johan mest av alla, men åt upp det på ett vips också. Sen var det en kladdig chokladtårta med grädde, som var så god att jag fick sockertandvärk som jag haft hela kvällen och som blir jättehärligt om det är illavarslande för jag ska till tandläkaren i september. Fy bubblan vad jag avskyr det. Nästan så jag får be om lugnande. Men min tandläkare är jättesnäll, men det är inte honom jag är rädd för utan verktygen. Enda gången jag inte varit paniskt rädd är när min gamla tandläkare i Borås hade målat om. Då luktade det målarfärg istället för tandläkare. Och är det ett hål så tar jag med mig hörselskydd så jag slipper höra ljudet.

Hmm, jag är nog lite speedad efter ikväll. Mikael och jag satt uppe länge och pratade efter det andra och å vad jag älskar honom. Vi lär oss att disagree utan att vara disagreeable. Ikväll gick det hur bra som helst! Men som sagt, det var fullmåne, jag är postaktivitetsspeedad och har skrivit fyra (?) blogginlägg på raken och har ändå hunnit komma med åsikter om bilbränder och föräldraskap på Facebook.

Men sov gott hörni. Med tanke på vad klockan är hoppas jag innerligt att ni sover gott.