Ibland såg Mikael och jag på nåt program om en gympalärare som skulle få igång ett gäng högstadieelever. Han var oerhört passionerad. Något som Mikael och jag diskuterade var när ett gäng tjejer sa att man inte vågar lika mycket på gympan om killarna är med. Eller om man vågar, så är det svårt att få ta plats rent fysiskt mot killarna om man spelar nån bollsport till exempel.
I veckan läste jag nåt rabalder om en muslimsk skola som fått godkänt av Skolverket att ha separat gympaundervisning för killar och tjejer från nollan till nian. Med grundval att ämnet gymnastik undervisas likadant för killar och tjejer. Men detta har förvånat i alla fall Gustav Fridolin som sa nån politisk klyscha om att det var förvånande att Skolverket gjort en sådan bedömning osv osv osv.
Att helt dela på killar och tjejer från nollan till nian är väl ingen bra ide. Men att få spela basket eller fotboll utan femtonåriga killar tycker jag låter härligt. Varför är det sån skillnad när det är gympaläraren på tv jämfört med muslimska skolan? Jag tror jag vet svaret.
Samma vecka, förra alltså, hördes också en del om burkini och förbud därav på franska badorter. Orkade med att läsa några kommentarer på nån artikel om det, och en kvinna sa att på hennes strand igår hade en muslimsk kvinna och hennes döttrar suttit helklädda på stranden medan pappan och sönerna lekte, iförda badbyxor, i vattnet. Det är ju inte okej. Burkinin tillkom ju bland annat för att kvinnor som inte vill visa hår eller hud ändå skulle kunna bada. Det skulle öka deras frihet. Nu plötsligt säger folk att burkinin är ett tecken på patriarkalt förtryck och måste förbjudas.
Säg den familj som tar långsemester i Australien eller Thailand och inte klär på sina bebisar. Jag såg nyss en amerikansk bloggerskas ettåring i bikini och min första tanke var inte hur fullkomligt löjligt det är att låtsas att ettåringar har bröst, för det är väl dem en bikinitop ska dölja? utan MEN HENNES HUD BLIR JU BRÄND. Ja, nu ser det här blogginlägget ut som om huvudpunkten var bebins framtida melanom, för att jag skrev just det med versaler, men det var kanske bara där som mitt förstånd brast.
Jag får inte ihop allt. När är det muslimskt förtryck och sharialagar i våra länder som ska motarbetas, och när är det bara olika?
Visserligen ligger vi efter t ex Frankrike i islamisk invandring, inte bara antal såklart utan snarare antal år det har varit en "grej". Och när min ytterst blonda, finlemmade, korta kompis undervisade uppstudsiga muslimska sextonåriga killar med fjunig mustasch i språk och de sa att jag behöver inte lära mig det här, du bestämmer inte över mig. Så svarar det intelligenta och pedagogiska stycket, Nej, DU bestämmer över dig själv. Du kan välja att jobba i kassan i Netto resten av ditt liv (om ni kan säga detta på danska så blir historien mer levande och sann). Hvis du ikke har saerlig lyst till dét, har vi nu spanskklasse. Og då hörer I på mej.
Men en sån grej är bara rolig en gång. Femtionde gången har man nog ingen energi kvar att uppfostra folk som inte förstår sitt eget bästa. Det är mitt största problem med skolan, och en stor del av skolans dåliga resultat. Skolan är nämligen ansvarig inte bara för svenska, engelska, gympa, träslöjd, allmän matte såväl som särskild. Nej, skolan ska fostra, uppfostra, lära andra saker som att man inte får slå nisse med en kastrull. Säga till är en sak, ungar är ju i grunden ett okontrollerbart släkte med konstant eld i braxerna. Men påminna är inte undervisa. Jag tycker det verkar som föräldrar ser 8-5 som egentid, då fostrar någon annan dem, så kan vi bara ha kul och laga Linas matkasse tillsammans och se ut som rätt ur en reklamfilm. Inga konflikter, ingen olydnad, inga brända bilar. Pu!!!
Jag är inte med i svenska kyrkan utan en annan som jag har valt, så religionsfrihet är väldigt viktigt för mig personligen, förutom att det är självklart rent politiskt. Men det är lite trist när personer vill använda korset för att visa sitt stöd för de många kristna som förföljs och har det svårt i världen, och den största kristna kyrkan vi har i Sverige inte tycker det är en bra idé. För att man inte vill stöta sig med nån, inte trycka upp sin religion i folks ansikten. Och det är ju fint så, men sen när är det provocerande att bära ett kors i ett halsband i Sverige?
Och om jag tror på religionsfrihet, betyder det att jag måste acceptera andras religiösa sedvänjor, som niqab osv. Eller ska bara de som tror rätt få ha religionsfrihet? Men jämlikhet är ju lika viktigt som religionsfrihet, vilken ska få företräde om de krockar? Jag tycker de här frågorna är svåra. Det kanske är så att de flesta andra religioner vi brukar möta i Sverige, frikyrkor, katoliker och judar, och nån enstaka sikh eller hare krishnagrupp, inte i sig är provocerande i sina läror eller i medlemmarnas umgänge med folk av annan tro. Är det måhända kärnan i den här diskussionen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar