Dagen började med att jag blev sur för att jag hade drömt om ett dörrknackning och väckte mig själv. Sen fick jag migrän och visste inte om jag skulle ta en Treo och bli pigg och huvudvärksfri när jag ville sova fyra timmar till. Jag kommer inte ihåg hur jag gjorde, men tydligen var det inte att jag drömde om att nån knackade på dörren. I sms:et jag fick förklarades att pga en kommentar på IG av undertecknad om fläderblomssaft, så får jag härmed en sats blommor, citroner och socker. Koka upp vatten och låt dra. Det luktar så gott i köket, ni kan väl själva ana! Vilken gåva! Och att göra det själv betyder mer än att få färdig saft. Jag kunde göra nåt! Men, märk väl, citronerna var färdigskivade. Nån vet att hjälpa mig, på mitt sätt. Jag vet inte om jag vågar avslöja vem det var som var så änglalik att hon gjorde detta för mig, men hon har tvillingar. Och bor inte nära. (Bara en sån sak...)
Sen var jag på Sköndal. Det var roligt att klä på mig "fina kläder", dvs inte jättefina men såna man kan visa sig i bland folk. Det blir mycket mysbyxor och nu på sommaren bara underkläder. Ja, man kunde önska sig tio jerseyklännkngar att dra över huvudet, då hade jag kanske orkat klä på mig även på sommaren.
Sköndal, ja, idag var ingen höjdare. Dietist. Jag är fet. Jag vet hur jag kan gå ner i vikt (LCHF) men jag vill inte. Jag vill inte heller äta nötter som snacks, eller edamamebönor. Jag vill ha bullar, remi och apelsinchoklad. Kanske popcorn (majs är dock den sötaste grönsaken och den näst mest GMO-modifierade grödan). Jag vill inte äta halva tallriken grönsaker (broccoli nämndes särskilt, jo tack, det kunde jag räkna ut själv). Som ständig innehavare av sömnbrist (jag sover men blir inte utvilad, på testerna är jag gravt sömnbrusten, men inte på de som frågar om jag somnar framför tvn, i bilen, osv. Nej, jag har insomni! Men man kan ha sömnbrist utan att somna vid varje tillfälle man får. Danderyds värdelösa sömnfrågor. Men var var jag? Sömnbrist leder till fetma, plus sötsug. Alltså inte nödvändigtvis att det är sötsuget som ger fetman, utan några hormoner och sånt som blir skeva av sömnbristen. Sen äter jag för närvarande två mediciner jag går upp i vikt av. En jag provade förra året gick jag upp 9 kg på 3 månader av. Den var värst nånsin, viktuppgångsmässigt, så tur att den inte verkade, det hade inte varit kul att kämpa bort tre kilo i månaden som vill lägga sig runt min mittenpart. Och så har jag fel på sköldkörteln. Har en privat teori om att blodvärdena är bra men det är inte bra inne i kroppen. Om kroppen inte tar upp medicinen kan det finnas hur mycket hormon som helst i blodet. Dyrt blod bara. Men det påverkar också vikten. Slutligen, två punkter. Jag kan inte motionera. Jag orkar inte gå och slänga sopor annat än i undantagsfall. 20 steg. Så jag har inte massa ork att göra saker. Ibland orkar jag inte bre mackor utan tar en Billys eller gorbys. Jag har ingen energi över till att komplicera mina matvanor. Och slutligen, jag är svårt sjuk. Alltså, det är svårt att vara såhär sjuk. När det blir nåt extra så blir jag deppig. Tröstätning funkar faktiskt. En hönökaka och ett glas oboy är faktiskt som medicin för mig. Det funkar inte att ersätta det med broccoli.
Sånt är läget. Läget är också sådant att jag inte vill vara fet. Jag vill väga 30 kg mindre, tror jag, jag vågar inte väga mig men vet att jag har gått upp på sistone (av en medicin) (och förmodligen också av bullar, remi och apelsinchoklad). Tanken på att nåt av barnen skulle gifta sig och jag skulle vara med på kort är repulsive. Jag kan nästan inte se på mig själv på kort. Det vänder sig i magen faktiskt.
Dessa två oförlikneliga fakta måste jag sätta i en ekvation och reda ut. Jag måste räkna ut (pun intended, om den nu får räknas som det) hur jag ska göra. x =/= broccoli, så mycket vet jag.
Men detta är inte allt. Vi fick en helt makalös bukett röda rosor också. Jag är helt hög!
Och så hade vi romantisk utflykt i naturen, med matsäck. I själva verket satt vi på en bänk bredvid kyrkogården och åt sallad från vårt hak. Men det räknar jag som natur och utflykt och romantiskt och matsäck. Deras sallader är så goda. Kunde leva på en sån alla varma dagar.
Mera då?
Jag är rengjord. Tacksam för det. Ska kanske måla naglarna.
Så, förutom vid tanken på gluten så är jag tacksam för mycket idag! En riktig pangdag har det varit.
Hoppas ni har så pass lite att göra att ni hinner märka när ni får en pangdag. Berätta gärna vad den pangdagen var. Kram!
6 kommentarer:
Dagen var nog egentligen kass men nu ska den bli pang bestæmde jag. Och tvillingmamman ær ju før underbar! Det var en gansak lång tripp før att gøra någon glad, och dessutom uttænkt så bra, vilken ængel. Angående viktigheterna så ær det irriterande att man inte kan ha kakan och æta den, fast tværtom: irriterande att man inte kan låta bli att æta kakanskalorier och ændå få æta den. Fast hønøkaka o oboy e bland det værsta jag vet.
Var det verkligen Beth som kom med fläder?
Jag avstår också gärna från hönökaka och oboy.
Men ge mig några Riesen så det knakar i tänderna. Och sötlakrits på det, så blodtrycket slår i taket och inte bara klackarna.
Stackars dietist - du vet precis men vill inte och orkar inte.
Jag har läst lite om vad det nu heter - nånting med att växla kolhydratmängd.
Alltså strikt LCHF dag 1, lite fler kolhydrater dag 2 och ännu fler kolisar dag 3. (Men fortfarande ska kolhydraterna vara långsamma, dvs sånt som hårt bröd och fullkornsprodukter. Dag 3 äter man också mindre fett. Sen börjar man om. Det här lär leda till större viktnedgång än ren LCHF, och inga platåer.
Vad sägs? Orkar vi? I så fall skulle jag ta 2 (stränga, med bara ägg, kött, fisk, grönsaker, smör) LCHF-dagar i veckan (ex mån och tors), 2 slappare dagar och 2 ännu slappare dagar (med potatis) och dag 7 skulle jag ha till en ät-vad-du-vill-dag.
Visst låter det förledande möjligt? Och ingen broccoli alls, möjligen blomkålsmos. F ö åt pappa och jag à la carte i finmatsalen på Rigabåten, och de serverade den godaste blomkål vi ätit. Den var superlite kokt, nästan bara doppad i vatten, och det var SÅ gott!
Grunna på den du.
modren
Haha, tvillingar och bor inte nära låter ju onekligen som Beth. Men ska vi säga "två tvillingar" så ryker bettan, för hon har fyra. Om man nu räknar så.
Såg på nåt om en superfet man, kanske 300kg, de sa 600lbs, och hur han först var helt aningslös, och mamman/enablern också. Men till slut gick det upp ett ljus, och han hade gått ner 202 kg och vägde nu 248. Det stämmer inte med 600 pounds, men ändå. Han kunde resa sig upp och gå ut på balkongen efter att ha varit sängbunden i sju år. Plötsligt förstod jag att min övervikt inte försvinner för att jag "egentligen" är smal, men gått upp av sömnbrist, mediciner, sköldkörtel och litelite frossa (ha), och att det är orättvist om jag inte ska få äta vad jag vill när jag är så berövad alla andra nöjen i livet. So?! Vill jag gå upp eller ner i vikt? Jag behöver fortfarande prata med psykologen om att jag dövar känslor med mat, för det försvinner ju inte för att jag säger att jag inte "får" äta det längre. Men jag fick några tankar hos dietisten och som har smält några timmar nu. Mer om det sen.
Värsta du vet? Ja, du har väl blivit norsk. Eller är det göteborgs stt äta hönökaka? Detvfinns ju här också men säljer kanske inte lika bra. Åhå, vilka spännande saker man kunde forska på om man fick några stora brödföretags försäljningsstatistik! Mikael hade en kille i lumpen som hette Hönö-Hansson, och det säger vi glatt när han kommer hem med hönökaka till mig. De måste förresten vara pinfärska, eller nytinade, annars blir de torra. Är du säker på att du har rätta knycken?
Värsta du vet? Ja, du har väl blivit norsk. Eller är det göteborgs stt äta hönökaka? Detvfinns ju här också men säljer kanske inte lika bra. Åhå, vilka spännande saker man kunde forska på om man fick några stora brödföretags försäljningsstatistik! Mikael hade en kille i lumpen som hette Hönö-Hansson, och det säger vi glatt när han kommer hem med hönökaka till mig. De måste förresten vara pinfärska, eller nytinade, annars blir de torra. Är du säker på att du har rätta knycken?
Vilken fantastisk present! Själv väntar jag fortfarande på att vår fläder ska slå ut, det är ju ganska mycket senare i skärgården.
Vad är det för poäng med en dietist som säger "är broccoli"? Det vet väl varenda tjockis!
Själv är jag helsåld på salmiakglasspinnar. Passar på med dem så mycket det går innan jag tar itu med dieten.
Skicka en kommentar