Jag köpte ett nytt nagellack förra gången jag var i en affär, antar jag, för jag minns faktiskt inte var jag har fått det ifrån. Men det är så grymt snyggt, i alla fall i burken. Ser ut som min favoritfärg, den där mörkt ceriss som jag aldrig kan komma ihåg vad den heter. Men jag orkar aldrig.
Och så är det ju här i världen. Hur många småbarnsmammor skulle inte önska att hinna/orka/bry sig om att måla naglarna? Ens eget problem förminskas dock inte av att det är jättemånga andra som har samma problem. Att jag inte kom på det när kuratorn på vc för många år sen försökte få mig att förstå att ingen annan orkar heller, så... Men säg det till nån som svälter och se om det hjälper. Tänk att man kan komma på ett svar åtta år efter the fact. Eller sju eller sex, det vet jag såklart inte.
Så man ska inte säga Jag vet preciiiis hur du har det, och man ska inte heller säga Men det är jättemånga andra som har det problemet också. Dagens Lilla psykskolan.
2 kommentarer:
Problemet är inte att andra också blir utmattade då och då eller att de inte orkar fixa naglarna eller har råd att åka på semester eller vad det nu är som hindrar dem från att känna sig fullkomligt nöjda med tillvaron. Självklart finns det ingen som lever i en sån värld, men det är ändå inte för mycket begärt att kunna ha lite nagellack när man ändå fått försaka allt det andra. Inte för att världen skulle ha ett spår av rättvisa, för det tror jag att man blir besviken om man förväntar sig, utan bara för att det vore kul. Parce-que je le veut.
Ju fler grejer man råkar ut för, eller möter på nära håll, desto mer empati och ödmjukhet utvecklar man tycker jag mig ha märkt. Vi behöver alla olika typ av uppmuntran för att orka när allt rämnar. Även om "alla andra..." inte hjälper dig utan snarare tvärtom så finns det andra som behöver "vakna" ur sin dvala/självömkan/krasch (beroende på vad det gäller) och kanske puttas lite. Andra behöver mycket kärlek och medhåll, kanske praktiskt, kanske emotionellt. Åter andra kanske behöver tyst tjänande då vilka ord som helst mest sårar. Det är svårt, det här att vara människa.
Skicka en kommentar