Dagens äventyr

Vi hade bestämt oss för att åka till Ikea nu på fredag och köpa ny soffa, en teal Stocksund. Men jag hade aldrig tagit bort bevakningen på blocket på Mios bästa howardsoffa Oxford, och sofforna rullade in i inboxen och det var sällan nåt intressant. De flesta var förresten svängda, och dyra. Oxford kostar väl en tio tusen på Mio, och uppåt beroende på storlek och tyg. Vi hade bestämt oss för Stocksund för 5 500:-.

Så för nån vecka sen kom en annons om en marinblå Oxford för 800:-. Säljaren måste ha missat en nolla. Härom dagen skulle jag bara stilla nyfikenheten och se om det var ändrat till 8 000:-, eftersom soffan var 2 1/2 år och i "nyskick", men till min oerhörda häpnad såg jag att soffan nu kostade hela 100:-. Inte nog med det, den fanns i Tyresö, som jag vet ligger nära här. Så diskussionen med Mikael blev inte lång, och idag hade vi fått låna kusinens "byggbuss" med plats för en 1.97 m lång soffa. Jag kollade med säljaren om adressen enligt Eniro stämde och alla såna detaljer. Jodå. Vi åkte, stannade vid korvmojjen och tog oss lite uppehållsdos middag, vi räknade med att vara framme snart. Mikael la in adressen i telefonen och vi körde på äventyr. Svartbäcken är såvitt jag vet ett område mellan Haninge och Tyresö, och så hette vägen, så jag räknade med en kvarts resväg. Efter Lidl nånstans började jag tro att vi var framme snart. Men längre och längre åkte vi, till och med Mikael blev förvånad. Och förbi nåt gammalt flygfält och nära Skogskyrkogården, som ju är nästan i stan. Han fick stanna bilen och dubbelkolla, och kolla kartan manuellt. Men jodå, det var rätt gata inmatat. Vi åkte och åkte, och kom förbi en sån vacker marinblå stadsvilla att jag blev alldeles lycklig. Mikael sa att husen nog var byggda på 30-talet och var lika dem som finns i Tallnånting och Enskede. Så småningom, väldigt så småningom, svängde vi in på Svartbäcksvägen, som började med nummer 4. Bra, nästa hus skulle vara resmålet. Men nästa hus var nummer 8. Vad var fel? Mikael ringde säljaren och sa att vi enligt gps:en var framme, men att han inte skulle kalla det Tyresö utan Bagarmossen, tror jag han sa. Men nej, säljaren bor i Tyresö, och så sa han nåt mer, Brevik kanske. Aha, sa Mikael. Och gps:en sa fortfarande att vi skulle vara framme om 1 minut. Men Mikael visade mig på kartan, och vi hade alltså lyckats åka till en annan, identisk adress. Tillbaka. Och kör, och kör, och kör. Motorväg och ett dussin rondeller, som blev mindre och mindre, och utsmyckningen mindre påkostad, tills jag tyckte att vi nästan var på landet. Och hoppla, där hade nån en lastbil i trädgården, och det var hundra meter mellan varje hus. Och inga vita linjer i asfalten ens.

Så ska vi ääääntligen svänga av in på Svartbäcksvägen. Vi har redan insett att vi är i ett fritidshusområde. Fåglarna kvittrade som om de var i naturen. Nummer 4, nummer 8. Nej, inte igen!!! Nej, 6:an var bakom. Men det fanns inget hus, bara en grusväg och ett berg. Och jo, låååååångt däruppe låg det ett pyttelitet rött hus. Men det var brant dit upp, som en skidbacke! Vi fick ringa till killen så han flyttade sin bil, och vi åkte upp med chevan. Det var verkligen mitt i naturen. Och det var så vackert att jag smäller av! Men också en backe upp till huset, med kanske 20 trappsteg. Det här hade säljaren inte sagt nåt om, fast jag sagt att jag var handikappad. Mikael drog upp mig i etapper, jag fick en stol på en avsats och vilade några minuter. Sen kommer jag in i vad som är en sommarstuga på ett berg. Först trodde säljaren att de skulle få ta soffan genom fönstret, men dörren var större. De fick flytta på några flyttkartonger för att få ut soffan. Och hur de bar den nerför den där svängda trappan, det tänker jag inte på.

Huset var pyttelitet, och altanen lika stor eller större. Och utsikten var så makalös. Man såg natur och berg och himmel så det stod härliga till. Jag var tvungen att försöka ta kort, kanske inte bara där som Mikael tittade i backspegeln när han rattade bussåbäket nerför skidbacken.

Ja, jag trodde att Svartbäcksvägen skulle ligga i närheten. Och jag inser nu att vi har hjälpt en man på ett berg att bli av med sin soffa, och få betalt istället för att betala flyttfirma för att slänga den (den var inte slängmässig, men han skulle bli sambo). Men vilken tur vi har varit på, och jag som sa till J att vi inte skulle lägga massa mil på den. Vi har varit överallt, dvs i stadsvillenärförort och i sommarstugeområde på en udde. Men nu har vi en soffa för en tiondel av vad vi först hade tänkt oss. Och man ligger jätteskönt i den!

Nu måste jag bara reda ut inredningstekniskt hur vi ska göra, vi hade ju tänkt oss att ha kvar teal-temat, men nu blev det ju marinblått. Så, marinblått och gult, som i en gul Stockholmsmatta från Ikea? Den har jag gillat jättelänge. Och H&M har några grymt snygga gula kuddfodral.

Eller blått och vitt bara, om vi nu ska ha kvar de vita tullstafåtöljerna, vilket vi inte verkar komma undan. Bara det inte blir pastiche jag på båttemat, med vita trossar och sånt.

Hur som helst vill jag ha ett nytt soffbord. Och det är svårare än att välja soffa! Jag som har så svårt att bestämma mig, måste med soffbordet bestämma åt vilket håll, designmässigt, vi ska gå med resten av rummet. Som det ser ut nu är det om möjligt ännu spretigare än förr. Jag måste verkligen tighta upp saker och ting.

Nu är det dock läggdags, och mer därtill. Är svårt att varva ner från denna bildliga och bokstavliga bergochdalbanefärd. Och från inredningstankarna. Men det tar vi mañana. Vi hörs, folket.

PS. Först några foton på liknande 20-talsvillor i Gamla Enskede, sen mina något oprofessionella foton från berget och huset i naturen.