Vilken dag

Ikväll var det påskkonsert i min kyrka. Hjääälp, vad bra! Dels var det en konsertpianist från Oslo som spelade, Grieg, Bach, Beethoven. Hon satt liksom och lekte med pianot, allt lät superenkelt, fast jag själv bara plågar mig igenom första raden på Sonatha Patethique innan jag ger upp. Den lekte hon med som en katt visar upp en fångad råtta. Musik, alltså. Den griper tag i mig och jag känner massa känslor. Blev helt slut av kvällen.

Jag fick komplimanger för min viktnedgång. Värt ett eget stycke.

Sen hade jag blommiga strumpbyxor, örhängen och mascara. Kände mig fin. Och ett halsband jag fått av Ellen som nog är mitt favorit nånsin.

Sen var det också en hel del missionärer som medverkade. En herrkvartett med bland annat dem vi hade på middag nyss. Vilka röster. Helt fantastiskt. Sen var det en äldste jag hört förr som är så enormt skicklig på fiol. Det är som att han inte kan spela falskt, nånsin. Jag kommer såklart inte ihåg vad några av musiknumren var, men det blandades klassiskt piano med sång och instrumentalt av missionärerna. Dessutom sjöng Miranda J, som har en len röst som porlar ur henne som en bäck. Hon har lyckats hitta sin nisch i musiken och var rentav gripande.

Kunde inte ha inlett påsken på ett bättre sätt. Sitta (/ligga) bredvid Mikael och hålla honom i handen medan jag fick en kappsäck full med ljuvlig musik och en påminnelse om att Jesus är påskens sanna innebörd. Jag blev lite rörd också av att se en cello. Och ett av Grieg-styckena påminde så om morfars sätt att spela.

Jag är lycklig, så lycklig, för den här kvällen.

2 kommentarer:

Klarins sa...

Oj, den konserten glömde vi bort.
Så härligt att du var där!
Norskan med pianot är otroligt proffsig. Man njuter.
Heja konsten, i alla former.
modren

Monica sa...

Ja, musik är för mig lika viktigt som mat, i alla fall rent teoretiskt. Det är roligt att höra och se de riktigt duktiga musikerna och ibland behöver man knappt vara där för att känna hur bra det är. Tack för att du delade med dig!