Dagens roligaste

Lilla Vanna som väl väger tre kilo och är en halvannan decimeter hög, är ju så entusiastisk när det ringer på dörren. Jag vet fortfarande inte om det är för att hon tror hon ska bli hämtad eller att vem som helst som kommer är ett skäl att vara livlig.

Idag ringde det på dörren och min kusins man och en Mikael från vår församling kom. Jag låg i soffan och hörde (min) Mikael säga Akta er för kamphunden.

Jag var tvungen att tänka på det lite senare så jag kunde skratta tillbörligt. Då är alltså min kusins man flitig jägare och om jag inte minns fel åt de björn ett nyår som han hade fällt själv. Så den där hyperbolen om Vanna blir ännu roligare, för hon är varken ett rovdjur eller en kamphund. Hon spinner ju till och med när man klappar henne!

Igår skulle Mikael kolla nåt på telefonen och Google föreslog en "app menstruazoni". Jo visst, där träffade ni klockrent.

Har varit glad mesta delen av idag. Mitt huvud är inte så dåligt idag som igår, och inatt somnade jag inte förrän 10 på morgonen och det är alltid jobbigt emotionellt att vara sömnlös. Så då blir man lite lättad nästa dag, orkar inte bry sig om folk som lider eller hur jobbigt det måste vara att flyga hela dagen med flera byten och småbarn. Har man till sist somnat så är det allt som spelar nån roll.

De säger att den friska har tusen önskningar men den sjuke bara en. Gäller synnerligen väl vid insomni. Till slut blir inget i hela världen viktigt längre, och det enda som kan fixa det är mer piller, en lång kram från Mikael och tålamod. Och precis som inget spelar roll innan man somnar, förutom just att man somnar, så spelar inget nån roll efteråt än att man somnade. I såna stunder är livet för övrigt väldigt okomplicerat. Fast det är gruvligt jobbigt just då att utsättas för sömntortyr.

Idag orkade jag inte tvätta håret (orkade också bara ta ett par tuggor mat innan jag fick vila, det är ju följden av insomni att man vet att man med nöd och näppe kommer att orka gå på toa nästa dag) men konstigt nog börjar jag vänja mig vid en tanke som säger att jag inte blir dömd, bedömd och/eller älskad för rent eller smutsigt hår. Det är inte helt sant för alla, alltid, men det är ändå en inställning som man ska våga vila i. Lite som att våga doppa sig i kallt vatten, för badkrukan mig i alla fall.

Nu ska jag följa mitt eget råd och inte producera utan bara konsumera, slött och lojt och lyckligt.

Stor kram, underbaringar!