Jag var lite nervös över min knöl igår. Försökte hålla tankarna i schack, men de rusar ju lätt iväg om man är en sån som jag.
När jag gick upp bad jag Mikael titta på den. Han är ju delvis sjukvårdsutbildad. Först såg han att det var som ett hål i huden, och började misstänka en infektion, fast inget var rött eller varmt, så jag hade inte tänkt på det. Efter lite poking and prodding med diverse verktyg fick han ut seriösa mängder gammalt var. Ursäkta, det låter läskigt. Men jag är så glad att min knöl var en böld. Nu är jag ännu ömmare men vem bryr sig?!
Känner mig också lite fjantig för att jag förstorade upp det hela. Men det är ju lätt att säga med facit i hand att jag inte skulle ha oroat mig. Men knöl är inget bra ord. Jag är väl inte jättekär i böld heller. Men bättre en äcklig knöl än en farlig.
6 kommentarer:
Phu! Alltså, de veckor i somras då jag trodde jag hade bröstcancer och det sedan visade sig att det bara var cystor... Varje dag säger jag: "jag är tacksam att jag inte har cancer". Kram på dig!
Livet dagen efter en cancerorolig dag är så underbar!
Du kan då se allt som en gåva, till och med blood & gore!
Knölar suck - man vill inte ha dem i kroppen och inte till äkta hälfter heller!
Fy va skönt! Kunde inte MEn ha hängt med ut?
Åh, så skönt <3
Skicka en kommentar