Man ska ju prata mer om det som är bra än det som är dåligt, och det behöver jag leva efter bättre.
Så angående idag kan jag säga att jag firat pappa som för sista gången fyllt nåt på 60. Jag glömde att ta av hälften av maten på bordet, men kom ihåg att ta tårta. Två gånger. Och jag hade min dyra älsklingsscarf på mig, som nog nästan redan har gett valuta för pengarna. Plus en fin ny marinvitrandig kavaj. Och jag skrattade men har inte ens träningsvärk efter. Man é ju så vältränad. Och tyckte fortfarande att mackan var dagens godaste dietfusk. Påskmusten var inte värd sockerintaget, men det var den hemmagjorda flädersaften. Hur kan man förresten ha flädersaft i frysen i många månader utan att gulpa i sig det? Jag har stark genast-impuls. Och så hörde jag att syskonbarnen, de stora alltså som kan gå, hade easter egg hunt hos mormor och nonno. Längtar efter dem. Försök se till att ingen ni känner ska bo i USA. Men det var ju det där med positivitet. Är glad att vi har flygplan och datorer idag. Det är inte så illa som när Kristina från Duvemåla flyttade.
2 kommentarer:
Precis detsamma känner jag. Det är i alla fall inte så illa som när Kristina flyttade och vi var inte tvingade hit... Men ibland gör det ont! :(
Nope, inte riktigt lika illa, men det ska erkannas, efter ett tag blir Skype och e-post andefattigt. Man saknar narvaron!
Skicka en kommentar