På akuten häromdagen var det en äldre, rundmagad, vithårig gubbe i scrubs (säkert typ ansvarig överläkare) som sa att det var jättemycket folk på alla akuter efter påsk, och att en del av dem som var där inte var så sjuka att de borde ha varit där. Inte till mig personligen, men svårt att inte höra när man ligger öppet i korridoren. Kändes som han tittade rätt på mig när han sa det, fast det är säkert en efterkonstruktion.
Men vadå, bara för att min helvetessmärta hade råkat gå över av sig själv? Det var faktiskt andra gången, första gången hade jag velat åka in men efter 22 timmar vände det. Hur skulle jag kunna veta att det bara skulle göra ont i två timmar den här gången? Och ska man inte åka in om man har så ont att nästa steg i smärtreaktion är att man svimmar?
Inte förrän nu kommer jag på att bli jag riktigt upprörd över det. Dumma gubbe.
Och ja, jag är helt klart övertrött, så jag inser att min känslomässiga reaktion inte är värd ansträngningen. Den gubben ska inte få ta energi från mig. Och om han menade mig var han dum, och om jag tar åt mig fast han inte menade mig är det jag som är dum.
Så nu lägger jag mig. Lycklig.
Har vi tur kanske vi får lite mer snö imorgon igen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar