Kineser

Kineserna är många, och de ska visst bli en till. Om man nu nånsin kommer att kunna kalla min syster för kines. Det kanske trots allt inte är så otänkbart, med tanke på det vansinnigt roliga vi hörde på hennes bröllop om att hon och brorsan på en semester i Norge hade gått omkring och låtsats vara små kinesiska barn... Ja, det är officiellt att Ellen ska flytta till Peking. Vår kusin Stuffe har bott i Shanghai ett år och när jag sa: Hur annorlunda är Kina egentligen, svarade han utan en sekunds tvekan: Som en annan planet. Visserligen har Ellen varit ganska många gånger i Kina redan, men det är ju inte samma sak att proppa väskan full med lakrits så man klarar sig en vecka, och att bo där. Jag är nervös för hennes skull, men hon är så duktig och cool att jag är nervös för att JAG skulle vara nervös i hennes ställe, inte att man behöver vara nervös för henne. Hon är min stora lillasyster, i nästan alla bemärkelser. När flyttlasset går (hur flyttar man förresten till Kina? Tar man bara med sig sin garderob eller? Har de Ikea där?) beror på när hon får visum, men i sommar. Ojojoj!

Så för att trygga min systers arbete och framtid drar jag mitt strå till stacken på eBay :) Nu senast köpte jag ett mobilfodral i neopren, lila, med en tåt som man drar i så åker telefonen upp. Fickan, för det är som en socka i formen, är rätt tajt och en bra konstruktion faktiskt. För 50:- inkl frakt. Så nu behöver jag inte vara rädd att repa mobilen på nycklarna om jag mot förmodan beger mig utanför hemmet med mina tillhörigheter i handväska. Lättare att hitta också, med lila färg, om det ringer. Om jag hör att det ringer när jag är ute, vill säga. Har det nånsin hänt att jag har svarat i mobilen när jag är ute? Jag fattar inte hur högt folk måste ha för att höra den. Eller ha den i byxfickan så man känner det. Men vi flickor har inte mobilen i fickan. Inte vi 43-åriga flickor i alla fall. Var har ni mobilen?

Sen hade jag från samma firma beställt ett neoprenfodral till min surfplatta. Ett snyggt påfågelmönster skulle det vara. Också för en femtilapp. Men kineserna är luriga. Idag fick jag ett mail där det stod typ Ursäkta, min kollega har skickat fel. (Fast jag redan har fått mobilfodralet som jag beställde på samma gång.) Vad tycker du om det här fodralet? Och så visar de en bild på ett vansinnigt fodral som inte har nåt gemensamt med färg eller stil på mitt påfågelfodral. Jag slår vad om att de inte har skickat fel, utan påfågelfodralet har tagit slut och det vill de inte säga. Påfågelfodralet i mobilstorlek var nämligen slut, och massa andra varianter (de flesta snygga) av surfplattefodral också. I vanliga fall svarar de dödsfort på mail, även en söndag kväll mitt i påsk, men nu är de tysta. Jag har kanske förnärmat dem när jag sa att det såg hemskt ut och bad dem skicka det riktiga. Vi får se hur de ska ta sig ur det här. Detta har hänt mig en annan gång när jag köpt från Kina. För en svensk är det inte pinsamt att säga att nåt har tagit slut. Lite slarvigt att inte uppdatera shoppen, men pinsammare att hitta på en efterkonstruktion att man har skickat fel och hoppas att kunden bara säger Fint så. Jag vet ju inte hur man ska tas med kineser, förutom att jag lärde mig när jag köpte min brudklänning att man inte får skriva långa mail och absolut inte långa meningar. Hellre flera korta mail än allt i samma, för då svarar de bara inte. Men jag bryr mig inte. Om de säljer till europeiska kunder på en europeisk sajt, får de tåla att bli behandlade som vi behandlar företag. För femti spänn kan man knappt med att klaga heller, det är kanske det de räknar med.