Har tillbringat tre veckor i Boston. Nog för att bli kär i staden. Känslan var ett amerikanskt Europa, hur omöjliga de två orden än låter tillsammans (dessutom avskyr jag när jänkare buntar ihop oss och kallar oss Europa, och så gör jag det själv...).
Själv saknar jag Beacon Hill på skylten.
Z Gallerie Inspired Boston Subway Art
Däremot har jag ännu inte blivit så kär i Stockholm. Förtjust på ett stilla vis kanske. Men det är fortfarande när jag ser Läppstiftet i tv-deckare som jag blir riktigt till mig.
På min Göteborgsskylt skulle inga fotbollslag stå med, men desto hellre Maskrosdammen, Poseidon, Avenyn, Liseberg, Scandinavium, Vasastan, Göta Älv-bron, spårvagnar, Frölunda torg, Säldammen och flamingona, Sahlgrenska, Humanisten och universitetsbiblioteket. Volvoreklamen vid Landvetter. Dialekten.
Hemma, alltid hemma. Fast nu borta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar