Irriterad

Klåpare stör mig verkligen. Och folk som inte vet att de inte vet men uppför sig som om de vet. Som om nån skulle säga när jag påstod att Louisa May Alcott skrev Unga kvinnor att det var Jane Austen som skrev den. Att vara helt omedveten om sin egen okunnighet visavi den andra personens kunskap, Grr, jag tål det inte.

Till exempel var det två personer som i kommentarerna på en filmkritikers recension/debattinlägg om den brittiska filmen om mycket svår ME, Voices from the Shadows, påstod att ME inte är en sjukdom. Den ena störde jag mig inte så mycket på, för det märktes att hon inte visste vad hon talade om. Hon kunde inte heller ge några argument för sin sak för hon hade bara surfat en stund och "gått på" vissa kritikers åsikter om ME. Men sen var det en annan person som själv tyckte han var mycket smartare och mer välinformerad än de andra. I flera inlägg argumenterade han med felaktigheter som grund, och använde dessutom sina egna missuppfattningar av enkla saker som de andra sa som argument mot dem. Till exempel sa han att man kan kasta all så kallad forskning som inte baseras på dubbelblinda placebostudier. Det är _enda_ sättet att bedriva medicinsk forskning. Men om personen själv efter intag av pencillin uppvisar svåra allergiska reaktioner, kan man oftast lugnt konstatera att han inte tål penicillin. Man behöver inte hitta någon som inte är allergisk och utföra en dubbelblind placebostudie på dem. Personen sa också att eftersom det inte finns något botemedel finns det inte någon sjukdom. En läkare bemötte sedan det argumentet med frågan om förkylningar inte finns eftersom de inte har något botemedel. Eller, inflikar jag nu, fanns inte aids när man började beskriva och förstå symptomen, utan först när man fann på mediciner mot det? Löjliga argument. Orkar inte rapa upp fler liknande dumheter som han påstod var fakta, men det fanns fler. Det är så jobbigt när folk sätter sig på höga hästar och inte ens ser att motståndarens häst är 10 gånger större.

Och jag får ju inte för mig att rätta Mikael när han programmerar eller gräver grävmaskin. Men viss annan yrkeskunskap och fleråriga universitetsstudier i ett ämne låter inte somliga hindra sig från att okunnigt påstå saker som är fel, och när de får argumenten till varför det är fel, så förstår de inte ens utan tycker fortfarande att de har rätt. Detta händer så ofta med språk. Folk som inte har några andra kvalifikationer än att ha fötts i ett språkområde (eller ännu värre bara ha vistats en längre period i det), tycker saker som bara är tyckanden, och dessutom ofta grammatiskt eller sakligt felaktiga. Jag tuggar om. Men inte tror jag att jag kan trafikreglerna bättre än en polis? Bara för att jag brukar åka bil, så vet jag minsann... Säger givetvis varken att yrkespersoner inte kan ha fel, eller motsatsen, att en utbildning per automatik gör någon till expert på området. Men vissa saker är ju bara rimliga. Tycker inte om när folk som inte förstår bättre än jag åsidosätter min kunskap för sina tyckanden, och sen framhärdar i sin villfarelse med okunniga och felaktiga argument. Det är att trycka på alla mina irritationsknappar. Och efter noll timmars sömn inatt och en vansinnigt orättvis (ur ett karmaperspektiv) och grymt hög kostnad pålagd vår redan skrala kassa, så har jag ännu kortare startsträcka till irritationens fulla algblomning. Klåååååpare!!!!!

Var i alla fall hos doktorn, som till slut trodde mer på gallsten än på magsår. Är i hemlighet lite besviken att det inte var värre, för det kändes värre! Jag har dock inte haft ont idag, så jag hoppas att det värsta är över. Annars har jag fått starkare värktabletter. Och remiss till ultraljud. Hoppas det inte strular mer och att jag behöver operation. Om det har blivit bra nu så skulle jag vara tacksam. Tycker inte om att vara irriterad. Och jag har den här veckan liksom dragits ut åt extremerna så att jag är flortunn i mitten. Man kan inte bli hur tunnkavlad som helst utan att brista. I am on the verge. Motvikt, goda nyheter!