Vad för sak?

Vad för sak skulle du aldrig kunna skiljas från?

Om man som jag är osentimental och glömsk, så blir det inte mycket kvar. Sen är jag inte mycket för saker i allmänhet. Man kan alltid skaffa nya böcker, ny musik. Och eftersom jag inte har några barn finns det ingen som vill läsa mina tonårsdagböcker heller. Prisa alla gudar som finns för det!

Jag har däremot svårt att sälja några väskor och nästan omöjligt att sälja några skor.

Fast får jag bara behålla mina vigselringar kan jag börja från början med allting. Har nån bok jag skrev i mellanstadiet i bokhyllan, men den känns inte så viktig att jag skulle skydda den om nåt hände. Inte ens morfars Negressen skulle få särbehandling om det brann. Nej, det jag skulle rädda vid brand är plånboken, stövlar och morgonrock och mina mediciner. Så sover jag gott på hotell den natten och börjar köpa nya grejer dagen efter.

Fast min man tänker jag behålla. Han är speciell för mig. Inte för att jag tror att jag skulle behöva rädda honom om det brann, inte heller är han en ägodel. Fast jag kallar honom min ändå.

Nästa helg ska han resa bort. Hur ska jag stå ut?! Dels att inte kunna följa med utan missa en viktig familjebegivenhet, och dels att vara utan honom. Jag är inte van vid det.

Jaja, jag älskar honom väldigt mycket idag också. Har änna börjat undra varför blodet inte svallar likadant längre. Men vi är ju inte nygifta längre och jag antar att det blir så. Vet dock inte om jag är helt nöjd med det. Hollywoodpassionen är a fallacy som jag inte köper. Men det måste ju finnas nåt mellanting mellan nyförälskelse a la Alzheimer och bara vänner. Jag vill hitta det lyckligaste, käraste mellanläget som finns.

Nu tittar jag fjantigt på honom när han sover. Och jag ler. Han är enda saken jag aldrig skulle kunna göra mig av med.