Tävling

Det är inte lätt att ha blivit fostrad av en tävlingsmänniska. Jo, lätt, men jag överdriver ju gärna. Insåg nyss att jag gör allt eller åtminstone mer än jag trodde till en tävling. Kommenterade till exempel nyss på en blogg och fick inte rätt på captchan vid första försöket. Det var lite som att inte få alla rätt på ett enkelt prov -- irriterande.

Jag har i alla fall tänkt en del på sistone, eller de senaste 18 åren, på att jag behöver öva mig i att tycka att jag duger. Har bra självförtroende men har så svårt att acceptera mina begränsningar. Tycker att alla människor har lika värde oavsett vad man kan eller gör, inklusive bebisar och förlamade, som inte kan göra nåt, men jag förmår inte applicera det på mig själv. Det är väl oerhört egocentrerat och fåfängt att tänka att det finns regler som gäller precis hela mänskligheten utom just mig... Men jag skulle ju bli bättre på att uppvärdera mig själv.

Min bror sa att hans skilsmässa tog halva hans självkänsla. Ibland skämtar vi om att det är tur att han var så kavat till att börja med. På ett sätt har sjukdomen tagit mycket av min självkänsla också. Men jag ska träna mig, det ska jag. Vad är det morbror Harry säger? Här ligger jag och duger.

Jäpp.