Imorgon ska en person ringa mig angående en läkemedelsstudie för ME/CFS och jag är alldeles uppspelt, trots att det är sju resor för tidigt.
Men så läser jag på ett forum att man inte får äta Levaxin, dvs ha problem med sköldkörteln. Halva min släkt, på bägge sidor, och hittills även 50% av min familj, har problem med det.
Ner som en pannkaka.
Ska försöka att varken ta ut glädjen eller besvikelsen i förskott och idka attityden Whatever, men det är inte lätt.
Pappa hade hoppats på att få komma hem imorgon, men nu blir det slutoperation tidigast på fredag och sen ska de bevaka några dagar efter det. Det där med att hoppas runs in the familj. Och trots allt är jag nöjd med den inställningen. Att vara positiv snarare än realist betyder ju faktiskt att man får uppleva glädjeförväntan som realisten aldrig får.
Så det var trevligt medan jag hoppades på läkemedelsstudien, och drömde om att bli bara 15-20% friskare. Att sova på vettiga tider så att man inte blir så avskärmad från resten av världen och inte så begränsad i aktivitetsutbudet, samt att orka laga middag, var de två saker jag såg fram emot. Jag vet ju inte om jag hade blivit ens 5% bättre eller fått placebo, men som sagt så var det väldigt trevligt att drömma en stund. Vi får se imorgon. Jag visste att risken fanns att man inte får blanda in en massa andra mediciner. Men om man inte har andra problem än trötthet så har man ju inte ME, så jag hoppades.
Fel, jag hoppas fortfarande. Men lite försiktigare.
2 kommentarer:
Jag hoppas med dig!
Ja, sköldkörtlar kan vara besvärliga! Min blev helt ur funktion när jag var fjorton.
Hoppas, hoppas för din skull!
Skicka en kommentar