snö och snö och snö

Det sägs att det bara är en skröna att de har jättemånga ord på grönländska för snö. Jag har i alla fall börjat tänka mer på snö den här vintern, och kollar ut när det snöar för att se hur mycket som har kommit och om Mikael ska ut och köra plogen.

De två senaste snöfallen, båda den senaste veckan, var så fantastiskt olika! Vi hade faktiskt behövt ett par ord till för att förklara. Men nu ska ni få höra.

Första snöfallet kommenterade Mikael, som såg flingorna genom fönstret från vardagsrumsfåtöljen. Flingorna dalade graciöst och de var enorma! Jag har aldrig sett så stora flingor förut, nästan som pingisbollar. Efter ett par timmar gick jag ut och slängde sopor, och jag slogs av hur annorlunda de stora flingorna såg ut på marken. Snöflingor har ju liksom hullingar hela vägen runt, och de här var så stora att flingorna inte alls packades utan låg luftigt på varandra. Tänk er en glasburk med pingisbillar. Snölager brukar se platt ut, men den här dagen var det alldeles bulligt och luftigt. Det såg väldigt främmande ut, lite som ett landskap på en annan planet.

Nästa gång såg man nästan inte om det var flingor eller himmel man såg. Det var yttepyttesmå flingor som inte virvlade utan drevs neråt/framåt av vinden. Det var som ett diagonalt "myrornas krig". Och när jag gick ut och tittade låg snön, inte spegelblank, men som ett flexibelt lager filt. Som sand i en glasburk.

Snö och snö och snö. Den som fallit idag var bara vanlig, lagom, normal.

Just det. För ett par veckor sen sa Mikael att Vanna hade försvunnit bakom en snövall. Det låg mycket snö och han trodde hundstackaren var uppslukad. Men på andra sidan vallen ser han Vanna strosa obekymrat på sitt vanliga sätt, lojt vickande på rumpan, ovanpå skaren. Snö och snö och snö.