Alla vet att jag är självutlämnande. Bland andra med liknande DNA är jag rätt ensam om det. Så jag ska tread very very carefully och bara försöka utlämna mig själv.
Någon jag älskar av hela mitt hjärta, och som jag är familj med, har gått bort, plötsligt, oväntat. Någon som var alldeles för ung för att dö, alldeles för värdefull för oss. Jag har gråtit idag för en "tvilling" vars liv har ställts fullkomligt på ända genom det som har hänt. Gråtit, skrikit, skakat, verkligen fysiskt känt en överväldigande sorg. Både för min personliga del, men mest å en annan älskads vägnar. Känner mig helt slut, och detta är säkerligen bara början på sorgen. Och den är inte ens värst för mig.
Ni som inte vet behöver inte oroa er för att det är er släkting. De som vet, vet.
Men de av er som tror på nånting mer än atomer och celler får gärna skicka ut en bön, en tanke, en vadsomhelst till Gud, till rymden, eller till vad ni tror på. Inte så mycket för mig, jag har Mikael hos mig, men för min stackars ___________. Jag skulle göra precis vad som helst i hela världen för henne nu.
1 kommentar:
Tröst till er...
Skicka en kommentar