Idag har jag kommit på mig själv vid flera tillfällen att mitt huvud är som det brukar - tomt. Jag har bara gråtit lite och är tacksam för den här påminnelsen om att sår läker så småningom. Det är ok att Ellen får ett ärr, det är ju bara på ytan. Men det är nu när såret gapar öppet som man inte tror det ska gå. Men pausen jag fick idag var som en present från Gud. Hoppas ellysen kan få vila några ögonblick också. Och sova. Själv överdosersr jag mina sömnmediciner just nu, men i det länga loppet är det bättre än att tappa fart och få starta om från början med kall motor. Eller nåt, jag har ju inte körkort.
Märker ni, jag gråter inte nu. Det är sååååååå skönt.
Och det vackraste ljudet hörs bredvid mig; snarkningar från en älskad make. Som hade fräckheten att påstå att jag snarkade högt i soffan idag.
Klockan är 3:33. Beställer lite magi åt Ellen.
Hej och tack. Ni har verkligen hjälpt mig idag.
1 kommentar:
"Stunder av stillhet, ett ögonblick av ro ibland" - när sådant som ni råkat ut för händer faller man handlöst. Då är det små glimtar av frid som visar att det finns en vardag man kan klara av också i framtiden. Jag är glad att E inte står alldeles ensam i sorgen. Hon behöver er. Kram!
Skicka en kommentar