Det luktade i alla fall väldigt gott på massa ställen idag. Tycker jag som människa alltså, vet inte om hunden tyckte blomdoften var speciell. Sniffade syrener och annat med en glad näsa i vädret.
Och så hämtade jag ut min kjol som skickats rek. Det var till och med kö på posten på Ica. Och folk tittar och pekar ibland när de ser hunden sitta på kometen. Hon ser ju lite rolig ut, eller gullig. Kul att folk får sig ett extra leende. En mamma på väg från parkeringen pekade och visade sin son bredvid sig. Kul att de får sig ett gott skratt.
Och det där med kjolen är också en grej. Jag såg en sån redan förra sommaren och bjöd på den, men den blev för dyr (det är en sidenkjol från Monsoon, så det är inte så konstigt). Men nu hittade jag en till och bjöd bara, utan att precis tro att den inte skulle gå upp i det dubbla. Men det gjorde den inte! Och den är så fin!!! Som så ofta med Monsoon är det många välarbetade detaljer, till exempel en satängkant längst ner och fastsydda typ paljetter eller pärlor som sitter i små blommönster. Och tyget är sen mönstrat med random rundade figurer i turkos, gult, och så grått/beige. Lättare att sätta in en bild:
Resten av dagen har tillbringats i soffan och jag får nog gå tillbaka dit nu.
Har inte gråtit en endaste skvätt idag, och faktiskt inte haft särskilt ont nånstans heller. Men som nu, när jag sitter upp (och har använt upp min dos) börjar jag må illa och allmänt dåligt i kroppen, förutom att det börjar göra ont här och var. Lite frustrerande då att vara tvungen att leva så mycket av livet i soffan, men vem borde klaga efter både syrendoft och sidenkjol? Och en timmes kliande av hunden i soffan. Hon petade på mig med tassen när jag slutade. Och så himlade hon med ögonen när jag kliade på nåt särskilt bra ställe. Under öronen verkar hon gilla. Hon ser ut som om hon somnar, men hon bara sluter ögonen av välbehag (det gör jag med hos massören, om de inte tar för hårt) och öppnar dem blixtfort så fort jag slutar. Men lite hundkärlek gör gott. En bra dag. Eller kanske rättare sagt, en inte helt dålig dag, men idag hade jag det trots allt bra. Det beror inte på hur man har det utan på hur man tar det. Idag hade jag energi till att "ta det" bra.
Förresten, idag spelade min fantasi ett spratt med mig. Nån gubbe/kille satt på en bänk nära centrum och rökte. Han tittade på vårt ekipage. Han såg lite sorglig ut på nåt vis. Hans ansiktsuttryck var ogripbart, och samtidigt såg han inte precis läskig ut, men det var nåt mer ögonen. Jag sa i alla fall hej. Och när jag gjort det fick jag för mig att han var en psykopatisk mördare och att jag nu genom mitt hej hade inbjudit honom att följa efter mig och göra slut på mig. (Det där dokumentären om psykopater som jag såg igår kväll kanske fick för mycket plats att gro...). Men på hemvägen var han inte kvar och jag antar att det skulle kallas förföljelsemani från min sida om jag verkligen trodde att han skulle ta kål på mig för att jag sa hej. Men man kan ju undra. Människor med svåra, våldsamma sjukdomar och tendenser och såna som avtjänat sitt straff kommer ju ut till slut, och de kanske handlar på Konsum och sitter på en barkbänk och njuter av vårblommorna precis som vi andra. Jag vet bara inte hur de ser ut, vilka de är. Men jag känner mig absolut trygg, det är inte det. Det är bara att jag måste ha en förklaring på allt och oftare än motsatsen hittar jag på en själv om jag inte har nån. Och det blir ju inte särskilt ofta rätt. Förutom knivmördaren på Greyhound-bussen 1996. Han var verkligen knivmördare, det såg man. Vi hder tur som klarade oss.
Tur att jag är så sansad. Realistisk och sansad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar