Hade maratonsamtal med mamma igår kväll. Vi funderade lite över självkänsla och sånt, och så hittar jag den här på ... jag kallar henne min svägerska för jag vet inte om hon är "nåt" till mig -- systers mans syster -- min svägerskas fb-wall. Genialiskt!!
Until we accept and approve of ourselves, no amount of approval from others will keep us permanently secure.
Ibland är jag jätteduktig på det, att bara tänka Vad duktig jag är, vad smart jag är, vad snygg jag är, vad charmig jag är. Hybris är bara förnamnet. Men ibland annars tänker jag att jag gör inget, kan inget, är tjock och kan inte tänka.
Hur gör man så att de goda budskapen blir fler och fler, och man tror mer och mer på dem, och att man mindre ofta spelar skivan med "puckade-jag"?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar