Någon klok man skrev idag på fejan att han var så fattig -- pengar var det enda han hade.
Taget både ur sitt sammanhang och menat sådär lagom seriöst; det är ändå ett klokt uttalande. För man är fattig om pengar är det enda man har. "Money can't buy me love", ni vet.
Nej, har man pengar men inte hälsa, så är man fattig.
Har man pengar men inte kärlek, är man fattig.
Har man pengar men inte trivs med sig själv, så är man fattig.
Fast det bästa är väl att ha lagom av allt. Vi får sikta på det.
4 kommentarer:
Efter allt jag har läst och upplevt då det gäller lycka kan jag tala om att utan pengar blir man inte heller lycklig. Det är lätt att säga att pengar inte köper lycka, men till viss del gör de faktiskt det. Man mår bra av att kunna köpa mer än bara överlevnadssaker då och då. I alla fall jag! Och då är jag ändå en sådan som inte gillar att shoppa och nog lägger ner en bråkdel av vad andra kvinns i min ålder (i liknande situation) gör. Att kunna köpa sushi till hela familjen och fira något, det är festligt. Sedan är kålpudding väldigt gott det också, men att slippa laga mat och bara njuta av något riktigt gott som någon annan lagat är väldigt trevligt. Fast annars håller jag helt med! Kram.
Absolut! Visst blir man lyckligare om man inte hela tiden måste vända på kronorna. Så om man har en månadsinkomst på 50 000:- jämfört med 5 000:- är man nog en hel del lyckligare. Men om man blir lyckligare av 60 än 50 vet jag inte säkert.
Jag har en fullpackad garderob och gillar t ex Monsoon. Men jag köper 95% av mina saker på eBay. Då kan man klä sig som om man vore rik!
Och att den sjuke bara har en önskan är väl inte helt sant. Alla mår bra av kärlek och pengar i lagom doser. Och tid! Det börjar snart bli större brist på det än på pengar i en som sagt, lagom är bäst, på de flesta plan. Kram
Och visst kan man vara lycklig även om man inte har hälsan.
Tydligen har jag inte varit särskilt eftertänksam när jag skrev. Men ni fattar.
Jag hänger med!
Skicka en kommentar