Mikael är annars bäst i världen, det är ju ingen nyhet. Vi får det liksom bättre och bättre hela tiden. Det är som när jag flyttade till Dragspelsgatan i Frölunda, och gick över berget bakom huset till kyrkan. I början gick jag lite här och var, på olika ställen varje gång, eftersom det inte fanns någon stig. Men efter ett tag hade jag lärt mig var det var lättast att gå med kjol och högklackat, och hamnade på exakt samma, egna stig varje söndag. Mikael och jag har också börjat hitta vår stig.
Idag har M varit borta några timmar idag, vid flera tillfällen. Första gången han gick hemifrån låg jag fortfarande och sov, men då kom hunden och lade sig hos mig i sängen. Lite blygt kom hon som för att fråga, han har gått, får jag vara med dig? Andra gången han gick hemifrån låg hon en meter från ytterdörren och bara längtade efter honom. Hon lät sig gosas med ett tag och satt på stolen bredvid mig också, men sen gick hon tillbaka till sin plats vid ytterdörren. Det är nåt med Mikael och hundar. Kanske de älskar honom för att de tycker så mycket om att gå ute, och det får de ju med honom. Pappa blev ju bästis med Blighty Klarin av samma anledning.
Och apropå repertoar, jag tycker det är superskönt att de där två fredagarna med auditions på The Voice är över, så att vi förhoppningsvis får se Ninni sjunga och gå vidare nu :)
1 kommentar:
Ja, det hoppas jag också! Att få se lite mer Ninni, alltså. Och grattis så här lite för sent till Mikael.
Skicka en kommentar