Är jag lite sen?

Jag hade gammalrosa, spets och ljusblåblommigt i min första etta i Frölunda nån gång på 90-talets början.

Nästa lägenhet var i beige, grönt och vinrött och allt gärna Laura Ashley. Typ 1998.

Sen var jag lite mer varierad och hade en beige vinkelsoffa för att kunna byta färger precis hur jag ville. Men fortfarande var det triaden marin, vin och grön som rådde.

Sen var det beige, guld och marin, och mörkt trä, 2008.

Sen beige med inslag av cerise och lime. Så ser det ut nu.

Men egentligen vill jag ha det gustavianskt grått (kolla det här bildspelet i DN!). Kanske är den stilen lite för krävande för en liten lägenhet.

Skulle faktiskt gärna ha ett soffbord av vitmenade EUR-pallar, men med lite svängda ben i stål. Och ett lammskinn på soffan. En grå soffa. Och alla bokhyllorna skulle vara vita, och hälften så fulla som idag. Men inte bara modernt och "rufft" utan med tydliga spår av det gustavianska, men inte i överkant så man blir kräksbenägen. Det får liksom inte vara för fint, för flådigt. Eller för rufft. (I can't believe I just used that word!!)

"Här rivs för att få luft och ljus!"

P.S. Rubriken syftar på att jag verkar byta inredningssmak. Är det för att jag faktiskt gillar variation så mycket, eller att jag inte riktigt "hittat hem" än (Våååååge)?