Autism

Såg att Kicki Mårdby hade gjort nåt test på Facebook, men mitt FB bara kackar sig hela tiden (på fem minuter loggar det ut sig själv tre gånger, i genomsnitt) så jag googlade och hittade det på annat ställe. Jag kan ju inte låta bli att göra tester när jag ser dem... Och vi brukar retas kärleksfullt med varandra i min familj (föräldrar och syskon, den familjen alltså) att vi har autism, särskilt när Ellen blir irriterad om nån petar på henne när hon äter. Fast det är ju egentligen inget att skämta om!

Jag gjorde i alla fall testet, som består av 50 frågor. Jag är lite mer autistisk (23 poäng) än genomsnittskvinnan (15), och "normal" gick upp till 22 poäng. Men vissa av frågorna "lurades", eftersom jag ofta är sist att fatta ett skämt, men det beror inte på autism utan på ME och en för trött hjärna. Och att jag ofta ser bilnummer beror nog snarare på att jag varit speditör än på autistiskt "mönsterseende". Men ändå, jag är nog lite mer autistisk än genomsnittskvinnan. Men det är OK. Jag vet att jag inte tycker om sociala sammanhang med nya människor. Om det är autism eller bara ett normalt utslag av min personlighet, vet jag inte. Min teori är ju att allt "sjukligt" finns även i normala mått, och sen blir det sjukligt nånstans åt extremerna på bägge sidor, mycket och lite alltså. Men var gränsen går är svårt att säga. Kanske gränsen går när ens vardagliga, normala liv hindras av ens läggning. Människor måste ju tillåtas att ha "dåliga" egenskaper, eller svagheter, utan att det direkt klassas som handikapp.