Kyrkan jag tillhör (Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga) har haft världsvid konferens i helgen och den har varit alldeles osedvanligt bra. Nästan så jag måste titta på den igen (t ex här). Är också såååå glad åt teknikens under, som gör att jag, stackars sjukling, kan titta hemma, liggandes i soffan. Konferenscentret i Utah rymmer 21 000 personer och alltså kan ca 100 000 medlemmar och vänner höra på profeten och kyrkans övriga ledare "i verkligheten" under konferensen, som har varat två dagar. Men med en dator och bredband kan jag höra och se allt hemma från soffan, och det är en välsignelse. Det beräknas att miljontals följer konferensen på det viset, eller i kapell över hela jorden, där utsändningarna också visas. Allt detta översätts dessutom till 92 språk. Min egen Mikael sitter just nu och tolkar till den svenska utsändningen.
Givetvis var det roligaste att höra Per Malm från Göteborg tala. Inför en kyrka på nästan 14 miljoner medlemmar! Och han lät inte ens nervös :)
Om ni är nyfikna kan ni spola fram till ca 1 h (han var färdig 1:06) av söndageftermiddagens möte, precis efter mellanpsalmen, som var barnsången Jag är Guds lilla barn, för att höra det. Här kommer det snart att gå att klicka på och lyssna på bara hans tal, tror jag.
Profeten talade om tacksamhet. Det blir aldrig gammalt. Det gjorde en av apostlarna också, min favorit Jeffrey R Holland.
Sen hade vi "barnen" på middag idag (Thomas var här igår för han kunde inte idag). Jag sa inte ens allt som var fel med middagen (kasslern blev överkokt och seg, såsen -- grädde med chili -- blev vattnig och broccolin blev överkokt) och vi åt rätt så nöjt ändå. Särskilt Neo, som tuggade på spenatblad, kassler, potatis, bönor och fetaost. Inget av ovanstående åkte ner i magen utan tuggades med varierande framgång varpå tungan och maten åkte ut igen. Men det är väl inte så lätt när man knappt har några tänder! Fetaosten åkte ut fortare än allt det andra och han gjorde miner av äckel, men det andra gillade han nog. Karolina är noga med att han inte ska få tårta förrän på sin ettårsdag, så han petade lite på nåns efterrättstallrik bara.
Annars verkar det som om Neo gillar att röra på sig varenda sekund och vara fullt sysselsatt. Han verkar också gilla att han är i centrum och att alla tittar på honom och ler. Som de flesta barn. Han skrattade högt när jag frosade honom på kinden och lutade sig sedan mot mig, så jag trodde han ville gosa, men sen fattade jag att han sträckte fram ansiktet till mig så jag skulle fortsätta frosa. Fast det var också gulligt :)
Johannas Mikael har rönt viss framgång på visafronten, men vi får se när hon blir gräsänka på två år. Han ska vara på MTC den 19 oktober, men än är inte allt klart. Vi hoppas allt går bra! Både det ena och det andra.
Är så glad för Mikaels barn. Trevligt folk som jag "fick" på köpet. Och så vet jag att Mikael är så dödligt förälskad i dem allihop, att jag är så glad för hans skull också när de kommer. Han hade pratat om idag i flera dagar.
Fridens liljor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar