Mmmmm!

Stekte aubergine i ugnen idag, som jag tror att de gjorde i Italien. Det blev supergott!

Skar dem i rätt tunna skivor (en halv centimeter eller så), la skivorna i en form med lite rapsolja (gillar inte riktigt olivolja), bredde på tomatsås, salt och peppar och stekte dem i ugnen i 175 grader ca 20 minuter. Sen rev jag parmesan över och skjutsade in formen igen så osten smälte. Smakade helt autentiskt! Bella Italia!

Till det åt vi köttfärsgratäng, eller vad man säger: Skär zucchini i kuber och stek med salt och peppar. Häll i en ugnsfast form. Stek köttfärs och häll på tacomix och lite vatten. Häll köttfärsen över zucchinin. Skär tomat i skivor och lägg som täcke. Bred över lite crème fraiche och ost och värm i ugnen tills osten fått färg. Ät med sallad. Och äktitaliensktillagad aubergine :)

En rätt så kolhydratfri middag. Vi har börjat försöka äta LCHF. Det är inte lätt med Mikaels socker. Första veckan fick han lågt socker fyra gånger, och den här veckan har han mest haft högt socker varenda gång han har mätt sig. Det är inte så lätt att ställa in en förändring för honom. (Minns när han gick på gymmet jämt i början av året. Han fick inte lågt socker en enda gång, men när han gick ut med hunden som vi vaktade fick han lågt socker typ varannan dag. Det är verkligen inte en exakt vetenskap det där med diabetes!)

Sen såg vi på Dobidoo (vi stod inte ut med Idol!) och sen på Skavlan. Den franske matteprofessorn Cédric Villani, född -73 och på fotot till höger, hade mer utstrålning än alla Idoldeltagarna tillsammans. Vilken character!

Mikael lurade mig nästan idag. Jag hade bett honom att hämta ut mitt recept med sömnpiller, och hade misstänkt att han skulle jobba och glömma/inte hinna det. Egentligen borde jag bli hemskt upprörd över det med tanke på hur dåligt jag sov i natt, men jag hade kommit på att jag hade 2 piller i handväskan, så det var liksom ingen panik. Men han kom hem med två piller avklippta från en karta och sa att Apoteket var stängt men han hade frågat runt på stationen och lyckats score några piller. Han sa att han fick pröjsa 1 500:- för dem. Visserligen är Stockholm en storstad med knarkare i vartenda gathörn, och jag är bara en lantis, men jag gick inte på det ändå. Fast jag var inte helt hundraprocentigt säker. Det visade sig att mamma hade några hemma så han hade smörat för henne.

Och nu är jag supertrött, och sömnig också, så jag ska lägga mig! Den känslan brukar inte infinna sig förrän vid 04-tiden, så jag ska inte låta den slippa undan! Lycklig!

Gonatt, vilket vackert ord!