(Förresten kan man leka med tanken att om hare är subjekt i meningen ovan, så ter det sig plötsligt rätt festligt. Endast för språknördar.)
Igår åt jag ett halvt paket glass, en sån där avlång halvlitare i papp. När vi var på ICA kollade jag noga i deras glassmonter och såg att ICA:s egna kostade 8,50:- och GB:s 9,50:-. Tänkte att jag skulle vara lite finurlig och spara en krona, så jag köpte ICA:s. Igår åt jag alltså vanilj med jordgubbsrippel. Jag vill egentligen inte klaga på ICA, men den glassen var verkligen en besvikelse! Och för en ynka spänn till hade jag istället kunnat äta en gräddig GB-glass! Det värsta var att jag nu kom ihåg att jag förut gjort precis samma sak -- velat vara prismedveten, men blivit besviken till max på smaken. Mitt dåliga minne brukar visa sig på många sätt, men när jag glömmer vilka glassorter som är goda och inte, då börjar det närma sig farliga konsekvenser i mitt liv. Och givetvis satt jag där och var upprörd för att jag hade slösat bort 8,50:- på en äcklig glass, bara för att spara en spänn. (Och jag menar inget dåligt om ICA. Älskar tanken med ICA.)
Detta kan man dock lära sig mycket av. Allt är inte guld som glimmar, kommer allra först till mitt sinne. Men också en djupare känsla som har med lycka respektive nöjen att göra. Världen erbjuder så många diversions, nöjen, som gör just vad ordstammen betyder, nämligen avleder oss. Precis som man gör med en bebis som är trilsk -- försöker lura den att bli på gott humör med diverse avledande manövrar. Vissa nöjen får oss att glömma de verkliga värdena i livet för att istället koncentrera oss på det som ingalunda är av evigt värde.
Visserligen kan man inte tillbringa livet med att "göra gott", det är det i princip bara övermänniskor som moder Teresia som klarar. Vi andra måste släppa taget emellanåt och bara dansa som tokar eller berätta fjantiga skämt eller käka godis tills vi mår illa. Vi kan inte göra det bästa i alla situationer, för då skulle vi läsa Bibeln istället för att se på TV, och hjälpa fattiga istället för att läsa tidningen. Vi är inte så bra än att vi kan det. Jämt.
Men för den sakens skull betyder inte det att vi kan slå oss till ro och tänka att nära duger. Nära skjuter ingen hare. Vi måste ändå försöka att sikta högre. Komma ihåg att nästan bäst, och en krona billigare, kanske inte är en bra affär utan en enda stor besvikelse. Vi vill inte nöja oss med att äta ICA-glass resten av livet om vi med en ytterst liten extra ansträngning kan få GB:s istället.
Ska se om Mikael vill dela mangorippeln med mig ikväll. Det kanske inspirerar till ett nytt blogginlägg :) Vad gör man inte för sin publik...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar